måndag 29 december 2014

Den perfekta julen

De flesta av oss har ganska höga förväntningar på julen, man vill gärna att den ska bli perfekt iallafall väldigt, väldigt bra.

Man planerar i god tid vem man ska vara med, var man ska vara och när man ska vara här eller där.
Man förbereder vad man ska ha på julbordet, när man ska äta, vilka julklappar som ska köpas och när Tomten ska komma och dela ut dem.

Jag kan inte säga att det är så här, men jag tror att någon kan känna igen sig i något av det.

Sedan blir inte alltid julen sådär perfekt eller väldigt, väldigt bra ändå.

För en del blir det mest en massa krav, en hel del stress och en del besvikelser för att det inte blev som man hade förväntat sig.

Det är väldigt synd om det blir så, julen ska ju ändå vara glädjens högtid.

Jag tror att vi kanske ställer för stora krav på oss själva ibland i juletider.
Det är så mycket som ska göras och hinnas med under en ganska kort period, och även om det är roliga saker så kan det bli lite för mycket, man hinner inte riktigt njuta och glädjas åt julen.

Kanske skulle man dela upp det lite, "fira jul" en dag i februari istället eller i mars.
Träffa familj och vänner en vanlig lördag, ta med knyte och umgås med varandra.

Kanske kan man skicka ett "julkort" i maj när ingen förväntar sig det, tänk vad trevlig att få ett kort i brevlådan med en hälsning en helt vanlig onsdag.

Eller ge någon en lite "julklapp" i september för att personen i fråga är snäll eller för att hon eller han behöver en liten uppmuntran.

Kanske är det så att den perfekta julen inte går att uppnå eller så är den perfekt eller väldigt, väldigt bra varje år fast vi inte riktigt inser det.

Det kanske är så att de flesta ändå känner att de har haft den perfekta julen.



lördag 20 december 2014

Jul, jul strålande jul

Jul, jul strålande jul eller inte.

Oftast är december en månad med stress, måsten och en hel del krav.

Den är inte alltid så där fantastiskt fin med, glädje, trivsel och julefrid eftersom det är så mycket man ska hinna, och så ska det ju bli så där jättebra, ja gärna helt perfekt.

Jag är den som tillhör de som stressar, har många måsten och har krav både på andra och på mig själv.
Jag börjar tidigt med julstöket, listor på julklappar som ska inhandlas, planering av vilka som kommer, vilken tid som passar och vad som ska tas med till julbordet och av vem.
Jag vill gärna ge julklappar till alla i släkten och självklart ska det lackas och rimmas på alla klappar.

Julkorten gör jag själv och de skickas ut i god tid.
Maken och barnen får hjälpa till med julgodiset eftersom jag inte är så händig på det, men jag vill gärna ha olika sorter och äta det i mängder,
Där emot är jag duktig på att städa och hålla ordning även om det ställer lite krav på övriga familjemedlemmar.

Det konstiga är att jag gillar det och för mig är det jul.

Fast inte i år.

Jag kände ganska tidigt att vi skulle fira jul lite annorlunda i år mot vad vi gjort de senaste nittonde åren och dra ner lite på det hela.

Vi (5 x Ek) ska vara själva på julafton, inte ha några bestämda tider, "bara" ha ett fåtal julklappar och ta dagen som den kommer.

Istället för att skicka julkort satte vi in några slantar till olika hjälporganisationer. 
Och lackstången och sigillet ligger kvar i lådan bland julsnören och etiketter.

Det låter ju som jag blivit värsta Grinchen och julhataren, men det har jag inte.
Jag har bara dragit ner på alla mina måsten och krav, och gjort det jag velat och det jag tycker är roligt.

Ur högtalarna strömmar nu julmusik från Mix Megapol, hyacinterna doftar, jag har njutit av pepparkakor och glögg, granen (i plast) kom upp igår, och idag slog vi in några få julklappar.

Jag känner mig nöjd, glad och tillfreds och det som gör mig mest varm i hjärtat är att
familjen kommer att vara tillsammans några dagar under jul.


Så i år har jag en strålande jul.

tisdag 9 december 2014

Glad för det lilla eller det stora?

Idag har jag haft en helt vanlig tisdag.

Jag gick upp strax före 7, åt frukost och gjorde mig i ordning.

Gick till arbetet där vi just nu har hantverkare som arbetar så vi fick "planera om lite" för att kunna ha samling, äta lunch och vara ute utan att vara mitt uppe i "gubbarnas" verktyg och arbete.

Slutade strax före halv 5 och gick hem. 
Satte på julmusik medan sonen tände i kaminen, tände ljus och satte mig ner med en tidning och kände mig glad.

Glad för det lilla, eller det lilla och lilla, det kanske är det stora.

Det är inte så självklart och litet utan ganska stort att kunna gå till arbetet, att ha bra och trevliga kollegor, att få umgås med underbara barn.
Det är stort att få komma hem till ett varmt hus, till sin familj, att kunna sätta sig ner och njuta av att bara vara, att ha det gott och vara glad.

Så nu ska jag fortsätta denna helt vanliga tisdag med att vara glad för det lilla, eller jag menar det stora.