Nu är det dags att börja med alla julförberedelser, och det kan bli en ganska stressig och hektisk tid framöver för många.Ljusstakar och stjärnor ska sättas upp, hyacinter och julstjärnor ska ställas i fönstren (trots att julstjärnorna får drag och tappar alla blad före Lucia).
Man ska hinna baka lite pepparkakor och lussekatter, och gärna göra några satser med knäck, ischoklad och annat smaskigt julgodis.
Har man några godisråttor hemma så får man göra dubbla satser i allt om man ska ha något kvar till den tjugofjärde.
Många har barn som ska lussa, och då får man antingen leta upp lussekläder från tidigare år eller ge sig ut och köpa nytt.
Det gäller att komma ihåg att köpa lampor och batterier till luciakronan, och se till att stjärngossestjärnan är hel och att linnen eller dräkter är rena och nystrukna.
Man ska hinna med luciafirande, julfester, glöggmingel, julmarknader och förhoppningsvis ett fantastiskt stort och gott julbord.
En och annan, om inte tio, femton, tjugo julklappar ska köpas, slås in och kanske rimmas på.
Sedan ska man boka en tomte som kommer och delar ut alla klapparna till alla snälla barn strax efter att Kalle Anka är slut.
Man ska skriva julkort som ska skickas iväg, och även om man inte gör det på det gamla hederliga sättet så ska man ju hitta en finfin bild på nätet eller ta det perfekta fotot med mobilen och sända som julhälsning till alla vännerna på fejjan och insta.
Man ska storstäda, pynta, fixa gran, sätta i en julgransbelysning som förhoppningsvis lyser när man tänder den, och upp i allt detta ska man känna lite julefrid.
Allt det där utom det sistnämnda har varit tradition hos oss under många år, och nu är jag inte ironisk men jag har stortrivts och verkligen gillat det.
Visst har vi sagt mer än en gång att vi ska dra ner på både klappar, pynt och mat men när jag väl kommit upp i varv har det varit svårt att dra ner på det hela.
Förra året bröt vi den traditionen och införde det där med julefrid istället och jag måste säga att det funkade riktigt, riktigt bra.
Jag kan inte garantera att jorden inte går under, men jag är ganska säker på att den inte gör det trots att man inte hinner alla måsten före och i samband med jul.
Allt måste inte vara perfekt det blir jul ändå.
Det viktigaste är kanske inte att man har hemgjorda köttbullar, nytvättat golv eller den där extra julklappen som är lite svår att hitta.
Det viktigaste är väl ändå våra nära och kära, och de människor vi har runt oss, och som vi möter.
Ett extra leende, ett hej eller hur är det? kan betyda så mycket.
Kanske kan man skänka en slant till någon insamling eller fond som i sin tur leder till hjälp och glädje för någon annan.
Om en månad är det över så fram till dess se till att njut av livet och var rädd om dig.
