Kom och gå en mil i mina mockasinerinnan du bedömer vem jag är.
Så börjar en av Ingemar Olssons texter och jag tror att det är något vi egentligen "borde göra".
Det är väldigt lätt att bedöma eller ha åsikter om någon annan människa och hennes liv utifrån hur hon ser ut, har på sig, beter sig osv.
Jag är ganska övertygad om att vi alla någon gång tänkt eller tyckt något om en person, vi sett, gått förbi eller träffat.
Jag tror även att vi bedömer eller har åsikter om de personer vi umgås med, så som kollegor, grannar, vänner i föreningslivet eller på Facebook.
Förhoppningsvis gör vi det på ett positivt sätt, men jag tror nog att det händer att vi även gör det på ett negativt sätt.
Utan att egentligen känna personen eller veta så mycket om honom eller henne så bildar vi oss en uppfattning och åsikt som blir vår sanning, även om vi inte har en aning om hur personen i fråga lever eller har det.
Kanske skulle vi tilltala och bemöta människor på ett annat sätt om vi gått en mil i deras mockasiner.
Här kommer hela texten:
Kom och gå en mil i mina mockasiner
innan du bedömer vem jag är
Våga lämna dina vanliga rutiner
se med mina ögon det du ser
När du känner mina steg i dina fötter
alla groparna och hindren i mitt liv
När du anar lite mer av mina rötter
kan du aldrig mer va´ kall och objektiv
Kom och gå en mil i mina mockasiner
vandra mina vägar för en dag
Medan regnet öser eller solen skiner
Sedan kan du säga "så´n är jag"
