1:a advent

Idag är det söndagen den 27 november och 1:a advent.

Som vanligt tänder vi det första ljuset i vår adventsljusstake, och jag är lite löjlig och läser en adventsvers precis som när barnen var små, även om ingen lyssnar.

     När första ljuset brinner står julens dörr på glänt

     och alla människor glädjas att fira få advent

Jag gillar advent och blir glad av att få tända ljus, känna doft av hyacinter, se alla adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren, lyssna på julmusik och få äta pepparkakor och dricka glögg.

Advent är för mig lite som dagarna före semestern eller när man vet att man är ledig dagen efter.

Något som man ser fram emot, något riktigt bra, en känsla som ger både glädje och lite lugn och ro.

Idag är det även min mammas födelsedag, hon fyller 84 år och vi har varit där på kalas.

Vi fick god mat, smaskig tårta och det bästa av allt så träffade vi familj och släkt.

Efter kalaset åkte jag och maken på en mycket trevlig och stämningsfull adventskonsert i Holms kyrka.

Det är något speciellt att få höra och sjunga: Bereden väg för Herran och Hosianna, speciellt när kyrkan är "knökfull".

Nu är vi hemma igen och har avnjutit lite glögg och pepparkakor framför kaminen till toner av julmusik.

Man kan inte ha det så mycket bättre på 1:a advent. 

Nu har jag börjat

Det är elva dagar kvar till 1:advent och nu längtar jag till att få sätta upp ljusstakar och stjärnor i våra fönster.
Att få göra små planteringar med hyacinter, ljus och mossa och att ta fram fårfällar, julkuddar och en och annan tomte.

Nu har jag ju lite svårt att hålla mig ända till advent, så idag var jag till skogen och plockade lite mossa och tog gran- och tallkvistar.
Tur för mig att senaste stormen fällde ett och annat träd, för det var väldigt lätt att ta finfina kvistar av både gran och tall, mindre roligt för markägaren kan jag tänka mig.

När jag kom hem fixade jag till det lite ute på en bänk som vi har, och så fick en och annan tallkvist flytta in.

Jag tog fram en ljuslykta jag har som ser ut som en pepparkaksby och som jag gillar jättemycket och så har våra "julmuggar" tagit plats i vårt muggställ. 

Så sakta men säkert kommer en och annan advent- och julsak på plats.

Julmusiken strömmar ur högtalarna och jag njuter av att få inspiration av jultidningar och olika hemsidor.

Lite tidigt tycker nog en del, men nu har jag börjat.

Något jag borde göra oftare

Idag har jag gjort något jag inte gör så ofta, men som jag borde för det är egentligen inte så svårt.

Jag har både tid och möjlighet, det enda som saknas är väl lust och talang, jag är liksom inte världsbäst på detta.

Jaha, vad är det nu som jag borde göra oftare, jo baka.
Sist gång jag bakade var i mitten på september, dock inte i år utan förra året, då blev det en äppelpaj.

Tror att jag fått till några chokladmuffins efter det men har tyvärr inget bildbevis på dem.

Så det här med att baka gör jag eventuellt två, max tre gånger per år, och då räknar jag in allt från vanlig smulpaj till muffins, bröd och pepparkakor av "köpedeg".

Idag kom i alla fall tanken på att baka och efter en stund kom även lusten.
Sagt och gjort, efter att ha handlat några ingredienser rörde jag ihop ett par filmjölkslimpor.
Sådana där limpor som inte behöver jäsa eller knådas utan bara rörs ihop i en bunke och sedan "kletas ut" i formar.

Medan limporna var i ugnen fick jag lust att baka något mer, Solskensbullar lät som en riktigt bra idé.

Lyckad vaniljkräm

Vi hade hemma allt utom vaniljkräm men det hittade jag ett recept på, och hur svårt kan det vara att följa ett recept.

För mig är det svårare än man kan tro, vaniljkrämen fixade jag galant, den blev t.o.m god, men när det gällde degen till Solskensbullarna så missade jag en liten detalj, att ha i smöret.

Detta upptäckte jag efter första jäsningen, men det hjälpte föga att ha i smöret då.
Jag gjorde ett tappert försök att få till bullarna men resultatet blev inte så bra.

Eller rättare sagt, det blev väldigt dåligt.
Bullarna på bilden i receptet var så där höga, fint gyllenbruna och med en härligt stor klick vaniljkräm i mitten.

Mina bullar var inte det, de var små, platta, väldigt hårda, med en minimal gul klick i mitten och degiga inuti.
Smaken var ok, men nej de gick inte att äta.
Så efter att ha skällt och svurit lite över resultatet, åkte Solskensbullarna i soporna.

Som tur är lyckades jag med limporna, de blev nästan som på bilden i receptet och de smakade riktigt gott, och det är ju huvudsaken.

På jobbet säger vi ibland till barnen att man måste träna för att bli bra på något, och det sägs ju att övning ger färdighet, så jag får väl se när jag gör något jag borde göra oftare.