Jag önskar att jag var mer som ett barn i olika vardagliga situationer.
Egentligen är jag en ganska lat person, är inte den som tar tag i olika saker och
säger att det kan jag göra, iallafall inte när jag är hemma.
Jag tycker inte det är kul att handla mat, utan överlåter gärna det till mannen i huset.
Har väldigt lätt för att säga -Är du snäll och hämtar eller hjälper mig med det ena eller det andra även när det gäller saker enbart för mig, just för min skull.
Det är då jag önskar att jag tänkte och var mer som ett barn, kanske t.o.m som
en 5-åring.
På den förskolan jag jobbar så är det oftast, ja nästan alltid personalen som planerar upp vad barnen ska göra.
Allt från olika teman och pyssel till barnens platser och gruppindelningar.
Det mest fantastiska är att man sällan möts av någon sur min eller "jag vill inte" när vi pedagoger presenterar det som ska ske.
Barnen har en glädje i att vilja och att få göra.
En glädje och energi att få hjälpa till och att få prova nya saker, att få vara tillsammans och få känna att de lyckas och utvecklas.
Vilken förmåga de har.
Det spelar inger roll vad det är, om de ska rita sig själva eller göra en snögubbe i papper, om de ska sjunga, lära sig en ramsa eller gå ut i ösregn.
Det finns alltid en glädje och "JA, JAG VILL".
Skulle det mot förmodan vara någon som surar lite och säger nej så krävs det sällan så mycket övertalningförmåga för att barnet ska ända sig och sedan vara nöjd och glad för att det provade på eller genomförde aktiviteten.
Den viljan, glädjen och energin önskar jag att jag hade mera av.
Exakt den glädjen och energin har jag! Alltid, i vad jag än företar mig. Det fullkomligt sprudlar idéer hela tiden. Och jag genomför dem. Men jag har ingen som helst önskan att bli som en fem-åring igen.
SvaraRaderaVilken mysig blogg du skaffat dig!
SvaraRaderaEnergi och glädje är väl det du efterlyser och det finner man i sitt välmående. Jag tycker ibland att vardagssituationer, som att handla, är ganska tråkiga, men jag gör det för att jag måste. Och då älskar jag att laga mat! Fast det behöver man ju inte köa till...
Barn är oförstörda, lust, tro och glädje finns.. Motivationen finns och vi hjälper barnen att lyckas, vilket gör att de tror på sig själva. Vi vuxna bär så mycket mer, och våra misstag bär vi ibland som en osynlig ryggsäck och det gör att vi vågar mindre, orkar mindre.
Ja, bara några tankar... Mvh Therese