Jag vet att det är lite tidigt, men jag börjar faktiskt att längta lite till advent och jul.
Det är den högtid jag gillar allra mest och som jag planerar, drömmer och vill inspireras av redan nu i oktober.
Att få sätta upp stjärnor och ljusstakar till advent, pynta adventsljusstaken, provsmaka olika sorters glögg, äta julgodis, känna doften av hyacinter, köpa julklappar och göra julklappsrim det är lycka för mig.
Det här med julgran är ett litet kapitel för sig.
Den ska pyntas när barnen får jullov och jag vill att hela familjen är med, och den ska vara klädd på ett visst sätt beroende på vad jag har för inspiration just det året.
Vissa år har den gått i vitt, något annat rött, silver eller guld, rött/vit eller guld/rött.
Vi har de senaste typ arton åren haft plastgran hos oss p.g.a. allergi och det har gått jättebra även om min dröm de senaste åren varit att ha en riktigt stor, doftande och fin julgran.
Förra året bestämde vi oss eller rättare sagt tjatade jag mig till att köpa en riktigt gran.
Jag och äldsta sonen köpte en av de största granarna vi kunde hitta, baxade in den i bilen och körde hem den.
Jag hade ju fått idén om att ha den i en stor korg och så fick det bli. Det tog dock ett tag att få den att stå stadigt i en hink med hjälp av ett flertal vedträn innan den sattes i korgen. Dessutom fick jag med hjälp av ståltråd fästa den i ett elementet för att den inte skulle välta.
Men åh så fin den blev, det doftade gott och vi hade en helt underbar julgran enligt min smak.
De andra familjemedlemmarna var inte fullt lika imponerade. De tyckte att arbetet runt detta träd inte uppvägde resultatet, gran som gran liksom.
Dessutom hade vår gamla plastgran fått en ny plats på övervåningen vilket resulterade i lite ommöblering och nya inköp av diverse belysningar och julgranspynt.
Jag var iallafall nöjd och lycklig över våra fina granar, julstämningen var på topp och jag njöt av julefrid.
Nu var det så att det här med att riktiga granar barrar hade jag liksom förträngt, men blev ganska snart påmind om att de gör det. Dammsugaren fick komma fram titt som tätt och jag upptäckte också att granbarr kan vara ganska "sticksiga" och vassa.
Att granen sedan barrar något enormt när man ska slänga ut den blev något av en aha upplevelse, samt att jag hittade något enstaka barr både här och där ända fram till midsommar. Det där drar ner lite av idyllen av ha en äkta julgran.
Nu är de snart dags att tänka på årets julgran, hur den ska vara pyntad, om den ska stå på stå på samma ställe som den brukar, och den stora frågan - ska den vara äkta?
Jag tror att vi kanske hoppar det här med en riktig gran men köper en ny lite finare plastgran, vår gamla har dock några år på nacken.
Mitt lilla bekymmer är bara det att jag vill att den ska se så där riktig ut, med riktiga barr och vara ganska stor och hög.
Det finns många webbshoppar med jättefina granar men de kostar därefter. Även om jag älskar julen och vill ha en finfin gran så tycker jag att det är "lite" dyrt att betala mellan tre till fem, sextusen för en plastgran.
Så om det inte helt plötsligt dyker upp en sådan där finfin gran någonstans eller om jag mot förmodan ändrar åsikt i julgransfrågan, så blir det nog så att vår gamla plastgran blir den enda julgranen 2013.
Fast det är ju ett tag kvar och man ska aldrig säga aldrig, det är ju ändå något visst med en äkta julgran.
Vill ni få julgransinspiration kolla då in https://www.google.se/search?q=julgranar&rlz=1C1ASUT_svSE416SE416&espv=210&es_sm=122&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=5_FeUo_dMtCChQfco
