Svårt att finna ord

Igår omkom en brandman och tre skadades när deras brandbil voltade av vägen.

Idag är vårt lilla samhälle i sorg och flaggorna vajar på halvstång.

Det har ordnats minnesstunder på olika platser där man kan tända ljus och dela sin sorg. 

De flesta av oss invånare vet vilka brandmännen är och vem som förolyckats, och många av oss har på ett eller annat sätt en relation till dem, deras familjer eller vänner.

Jag själv har svårt att ta in det som hänt, har svårt att sätt ord på mina tankar och känslor.

Jag känner med alla som på ett eller annat sätt var med i olyckan, deras familjer, deras nära och kära. 

Vad alla dessa människor känner och går igenom kan jag inte förstå, deras tankar och känslor kan jag inte komma i närheten av.

För dem har livet förändrats och det blir aldrig mer som det varit.

För många av de inblandade kommer det att vara en lång och krokig väg tillbaka till en vardag, till det normala och de kommer på ett eller annat sätt påminnas om denna händelse.

För mig och min familj kommer vardagen att rulla på och efter ett tag kommer minnet och sorgen av den här olyckan att blekna.

Jag kan inte förstå och jag har inga ord för det som hänt.

Det jag vet, det är att jag ska uppskatta min familj och mina nära och kära lite mer.

Jag ska försöka visa min uppskattning mer, och framför allt tala om vad de i min närhet betyder.

Återigen går mina tankar till alla som på något sätt varit inblandad i denna händelse och jag vet att många runtomkring ställer upp för de drabbade.

Jag avslutar detta inlägg med en dikt skriven av Ann-Kristin Yman Robarth

Är du ledsen och arg, så sörj min vän

Det kan vara en sorg Du behöver

Men glöm inte sedan att le igen

När den värsta smärtan gått över