Det är inte som vanligt i år.

Jag älskar advent och jul, det är den bästa tiden på året efter sommarsemestern.

Känslan är underbar när man får tända första ljuset i adventsljusstaken, när det är dags att ta fram de röda julsakerna och när granen äntligen ska kläs.

Jag gillar att julstöka och att "piffa och jul-lulla" i hela huset. Redan i oktober börjar jag planera och i början av november kan jag inte låta bli varken julmusik eller glögg.

Det är likadant i år, adventsljusstaken har varit färdig i drygt en vecka, olika glöggsorter samt pepparkakor har avnjutits och julmusiken har strömmat ur högtalarna sedan den första november.

Vi har bakat lite julgodis och pepparkakor, och jag ser fram emot att göra julkort och rimma på julklapparna.

Fast det är en sak som inte är som den brukar, jag har "tappat känslan" för den röda färgen. 
Jag som i vanliga fall har ett helt berg, åtminstone en liten höjd av röda julkuddar, finfina tomtar och röda juldukar överallt i huset vill inte ha något rött alls.

Känns ju lite konstigt med tanke på att julens färg är röd.

Som tur är blev inte känslan stor varken för orange eller lila, utan den landade på beige.

Så i dag när jag har advent-och julstökat så har alla röda kuddar, dukar, tomtar och annat rött pynt fått ligga kvar i sina förvaringslådor.

Lite nya inköp av textilier och annat "lull-lull" har det blivit under veckan, så just nu känner jag mig rätt nöjd. 

Men vi får väl se längre fram, kanske ångrar jag mig och tar fram allt det röda när Lucia närmar sig, det är ju ändå väldigt fint med rött,

  Några pepparkakor från första pepparkaksbaket

 Årets adventsljusstake

 Nya ljuslyktor från Lilla butiken Wilja och Ute & Inne

 Finfin duk i beigt och pyttelite rött från Wilja butiken

 Årets rödaste kudde

Jag hoppas att ni alla får en trevlig första advent och att december blir riktigt julig och fin.

Varför gör en del människor onda saker?

Om man slår upp en tidning, tittar på nyheterna på TV eller kollar nyheter på nätet så möts man ofta av nyheter som är hemska och onda.

Jag vet att man inte kan undvika naturkatastrofer eller olyckor, men allt det andra.

Under helgen kan man bl.a. läsa följande rubriker i Expressen:

* Polisen varnar för bedrägerisamtal.
* Vilt slagsmål mellan svenskar och norrmän.
* 18-åring misstänkt för våldtäkt. 
* 11-åring misshandlad av elever. 
* Man skjuten i Göteborg. 
* Kvinna attackerad av man på Lidingö.

Listan kan göras mycket, mycket längre och jag har så svårt att förstå varför man gör så där.

Varför gör man någon annan människa illa och vad är anledningen?

Slås man aldrig under en misshandel, våldtäkt eller när man skjuter mot någon att det där är FEL, så FEL som det kan bli.

Jag har så oerhört svårt att förstå dessa handlingar.

Visst kan jag förstå att man kan bli arg, skrika mot någon och t.o.m slå till någon men att sedan fortsätta så det leder till misshandel eller död det är för mig obegripligt.

Jag tror inte att människor egentligen är onda, utan att det är deras handlingar som är det. Dock har jag inte drabbats av att någon gjort något hemskt eller ont mot mig så jag vet inte.

Hur man sedan kan stoppa alla onda handlingar det vet jag inte heller.
Är straff den bästa lösningen eller hjälp och i så fall vad för hjälp?
För den som drabbats av det onda är det ju redan försent.

Ibland önskar jag att det bara publicerades goda och positiva nyheter i media, så man slapp att mötas av så mycket hemskheter.

Jag undrar hur det skulle påverka oss.

Barnsligt förtjust i födelsedagar.

Jag är barnsligt förtjust i födelsedagar, de ger mig en så härligt varm känsla.

Som tur är arbetar jag med barn och då är födelsedagen en av årets största och bästa dag.

Barnen är glada och förväntansfulla, och till skillnad från många vuxna är de stolta över sin ålder.

Visst bidrar sång, hurrarop, presenter och tårta till denna glädje men jag upplever ändå att det är det här med att bli äldre som är det viktigaste.

Vad händer då på vägen? Varför vill man inte bli äldre och varför vill man inte bli uppmärksammad eller firad?

Det är frågor jag inte riktigt kan förstå eller svara på, för jag älskar att fylla år.

Kanske är jag egotrippad, men jag uppskattar att man sjunger för mig, att man säger Grattis till mig och att jag får en Grattiskram.

Men mest av allt är jag glad och tacksam över att få bli ett år äldre, och att få påbörja ett nytt år av mitt liv. Vilken förmån och lycka.

Att sedan bli uppvaktad med sång och presenter gör ju inte saken sämre, det är ju bara mer glädjande.

Igår var det min födelsedag och jag njöt hela dagen. 

Här kommer en sammanfattning av den: 

Förväntansfull, sång, Grattis, kramar, sms, prinsesskrona, Hurra, glädje, blommor, godis, familj, restaurangbesök, tårta, ljus, telefonsamtal, Facebook-hälsningar och presenter. 

Och det bästa av allt, jag blev ett år äldre. Nu är jag 43 år och det är jag tacksam för och lite stolt, så här gammal har jag aldrig varit.

Glad och nöjd över finfina presenter.

Att göra fel och veta om det.

Ibland gör jag fel, och jag vet om att jag gör fel och att jag inte borde göra det, ändå gör jag det.

Det är inget brottsligt eller rättsligt, om man nu inte räknar trafikförseelser till det hela, men vem har inte kört lite för fort någon gång.

Det jag gör fel sker när jag är arg eller riktigt irriterad över något och det går ut över våra barn och även ibland min man.

Jag skäller och kritiserar för något de kanske har gjort eller något de inte har gjort och som jag tycker är fel, vilket det inte alltid är, för vem har sagt att jag ALLTID har rätt.

Ex. det här med skolarbete. 

Där tycker jag ibland att killarna kanske borde ha planerat lite bättre, pluggat mer och eventuellt kunnat fått ett bättre resultat.

Eller när de, för det händer ju aldrig mig missat något "viktigt" som varit inplanerat eller som skulle göras.

Då står jag där och talar om med allt för hög och ilsken röst, gärna hyttande med fingret också, vad de borde ha gjort och att det är konstigt att de inte lär sig, så som jag har tjatat.

Så där beter jag mig även i andra frågor. 

Det kan t.om. handla om så "torftiga" saker som ordning och reda här hemma.

Till vilken nytta gör jag då detta, inte någon alls.

Det konstigaste är att jag inte lär mig, det blir ju inte bättre att vara arg och skälla.

Har någon någonsin gjort något riktigt bra eller uppvisat ett "bättre resultat" i något när de fått skäll, blivit kritiserade eller fått ett negativt bemötande tro?

Nej jag tror inte det eller rättare sagt jag vet det, ändå fortsätter jag att göra fel fast jag vet om att jag gör det.

Så dumt och onödigt, så frågan är hur ska jag lära mig att göra rätt och inte fel?

Snart är det ju jul och i år ska jag önska mig en "inte bli arg och skälla knapp" gärna med instruktionsbok och montering.

Och om nu Tomten inte har möjlighet att fixa denna julklapp till mig, så hoppas jag att jag själv kan lära mig att hantera vissa situationer på ett mer positivt, stöttande och hjälpande sätt.

Jag vet att det är tidigt men jag älskar min "pepparkaksstad" 

så den får komma fram redan nu i november.

När det är lite mörkt, blåsigt och regnigt ute så får man passa på att mysa inomhus.

Med ljus, värme och mjukhet önskar jag alla en trevlig söndagskväll.