Hus 37: Att göra fel och veta om det.

Ibland gör jag fel, och jag vet om att jag gör fel och att jag inte borde göra det, ändå gör jag det.

Det är inget brottsligt eller rättsligt, om man nu inte räknar trafikförseelser till det hela, men vem har inte kört lite för fort någon gång.

Det jag gör fel sker när jag är arg eller riktigt irriterad över något och det går ut över våra barn och även ibland min man.

Jag skäller och kritiserar för något de kanske har gjort eller något de inte har gjort och som jag tycker är fel, vilket det inte alltid är, för vem har sagt att jag ALLTID har rätt.

Ex. det här med skolarbete.

Där tycker jag ibland att killarna kanske borde ha planerat lite bättre, pluggat mer och eventuellt kunnat fått ett bättre resultat.

Eller när de, för det händer ju aldrig mig missat något "viktigt" som varit inplanerat eller som skulle göras.

Då står jag där och talar om med allt för hög och ilsken röst, gärna hyttande med fingret också, vad de borde ha gjort och att det är konstigt att de inte lär sig, så som jag har tjatat.

Så där beter jag mig även i andra frågor.

Det kan t.om. handla om så "torftiga" saker som ordning och reda här hemma.

Till vilken nytta gör jag då detta, inte någon alls.

Det konstigaste är att jag inte lär mig, det blir ju inte bättre att vara arg och skälla.

Har någon någonsin gjort något riktigt bra eller uppvisat ett "bättre resultat" i något när de fått skäll, blivit kritiserade eller fått ett negativt bemötande tro?

Nej jag tror inte det eller rättare sagt jag vet det, ändå fortsätter jag att göra fel fast jag vet om att jag gör det.

Så dumt och onödigt, så frågan är hur ska jag lära mig att göra rätt och inte fel?

Snart är det ju jul och i år ska jag önska mig en "inte bli arg och skälla knapp" gärna med instruktionsbok och montering.

Och om nu Tomten inte har möjlighet att fixa denna julklapp till mig, så hoppas jag att jag själv kan lära mig att hantera vissa situationer på ett mer positivt, stöttande och hjälpande sätt.