Jag har inga problem med att sova middag någon gång då och då, och ändå lägga mig på kvällen och sedan sova hela natten tills klockan ringer och det är dags att gå upp.
Allra bäst sover jag hemma i min säng eller i sängen i stugan, men jag kan också lägga mig en stund på soffan, i någon av "barnens" sängar eller i uterummet.
Det är dock sällan jag somnar framför TV:n, är jag trött så går jag och lägger mig.
För drygt tjugoen år sedan när vi fick vår äldsta son, så hade jag i slutet på en ganska lång och utdragen förlossningen en enda önskan.
Det var att få sova en liten, liten stund om så bara för en minut utan smärta.
Det minnet och den känslan har under åren återkommit då och då, och jag kan verkligen känna lycka över att få lägga mig utan att ha ont, och dessutom få sova i många, många timmar.
Jag behöver inte ha det helt mörkt när jag ska somna och jag behöver inte heller ha det helt tyst.
Det är mysigt att ha något levande ljust tänt när jag lägger mig och att höra familjens röster i lagom ljudnivå i bakgrunden ger mig bara trygghet och ro.
Jag sover oftast väldigt gott och minns nästan alltid vad jag har drömt.
Det bästa är när jag kan krypa ner i en renbäddad säng, så där lagom trött och veta att jag har sovmorgon dagen där på.
Att ligga nerbäddad i en varm och skön säng och höra hur det regnar och blåser ute, eller att vakna av att fåglarna kvittrar utanför fönstret tidigt en morgon ger mig en riktigt härlig känsla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar