Längtan

Känslan av att längta tycker jag kan vara både glad, upprymd, lite sorgsen och ibland göra lite ont.
Det beror lite på vad man längtar efter.

Man kan längta till helgen då man ska vara ledig, man kan längta efter en semesterresa, några längtar till jul, en del längtar till sommaren.
Ibland längtar man efter mat, att få träffa vänner eller att få lägga sig och sova.

Det finns de som längtar efter barn, att få flytta till något eget, att få ett jobb, att bli färdig med skolan eller att bli frisk.
Det finns massor av olika saker man kan längta efter.

Jag brukar längta efter en hel del olika saker, mest är det "bagatellsaker", så som att få vara ledig, att få tända ljus och mysa, att åka till stugan osv.
Sådana saker gör mig glad och upprymd, det är en positiv längtan.

De senaste månaderna har jag vid flera tillfällen längtat efter våra killar som har flyttat hemifrån. (Fast vi har träffat dem då och då).
Jag vet att det kan låta löjligt, jag vet att de har det bra och att de inte är så långt borta men ändå.
Den längtan känns mer i hjärtat, gör mig lite sorgsen och ibland ledsen.
Ibland vill jag bara se och krama dem, just då.

Denna vecka har jag längtat mycket efter mellansonen, han har inte varit hemma på två månader och det är drygt en månad sedan vi träffade honom.
Kanske har längtan varit extra stor eftersom jag visste att han skulle komma hem denna helg.

Nu är i alla fall den längtan över för nu är han hemma och det gläds jag mycket åt.

Att gilla höstens väder

Hittills har hösten varit väldigt fin där vi bor, det har varit soligt och varmt och vi har kunnat njuta av riktigt fint höstväder riktigt länge.

Jag tycker att det är fantastiskt att se trädens alla färgskiftningar, se hur naturen förändras och hur den förbereder sig för vinterns snö och kyla.

Jag kan känna lycka över att se naturens alla fantastiska färger, från grönt, gult, orange, rött ja till och med det bruna gillar jag.

Fast jag gillar även när det regnar, blåser och är sådant där ruskväder ute.

När jag kan sitta inne i värmen och höra regnet smattrar mot fönstret och höra hur blåsten tar tag i huset så det knakar, det är allt mysigt det också.

Sådana dagar brukar jag tända många levande ljus och elda i kaminen, och då gör det mig inget att det är ett riktigt skitväder ute.

På mitt arbete är vi ute en stund varje dag och är man bara rätt klädd så är det helt okej även när vädret inte visar sig från sin allra finaste sida.
Det sägs ju att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Den senaste veckan har det dock regnat mycket, ja det har regnat väldigt, väldigt mycket.

Vi har själva inte drabbats av att få in vatten i huset, eller att de vägar vi färdas på har varit avstängda eller översvämmade och det är jag väldigt tacksam för.

Jag vet att det har drabbat andra och det är jättetråkigt.
Det ger merarbete och det är tråkigt när saker blir förstörda och när man har svårt att ta sig till och från hemmet.

Förutom när sådant händer så gillar jag höstens alla väder.
Sol, regn, blåst, dimma och frost.

Jag ser fram emot när man vaknar

och tittar ut och ser att gräsmattan är täckt av frost, luften blir kall och klar och det nyper lite i kinderna på en när man går ut.

Med risk att få hatbrev så gillar jag när snön kommer också, att se flingorna falla och göra marken helt vit.

Det bästa av allt är att vädret rår ingen på, det blir som det blir antingen man gillar det eller inte.
Därför väljer jag nästan alltid att gilla det, hur det än är.

Vemod, lycka och livskvalitet

Veckorna går fort och snart har vi passerat halva oktober, 
nu är det höst på riktigt.

Vår sommarstuga är inte vinterbonad och vi har inte möjlighet att ha rinnande vatten när frosten väl kommer.
Så i går åkte vi till Näs för att njuta det sista och "stänga till" inför vintern.

Frysen måste frostas av, varmvattenberedarna tömmas, vattnet stängas av, utemöblerna ställas undan och trädgården röjas.

För mig känns det lite vemodigt eftersom jag känner sådan livskvalitet när jag är i stugan.
Det är lycka för mig att få njuta av lugnet, tystnaden, att läsa, se på TV och att bara få vara där.

Det blev en lugn och stilla kväll med god mat, TV-tittande och god läsning.
Ute var det stjärnklart och månen lyste som en stor gul lampa på himlen.
Hemma upplever vi inte natthimlen på samma sätt eftersom det finns gatlyktor där och det aldrig blir riktigt, riktigt mörkt. 

I morse tog vi en promenad längst stranden och fick se solen kämpa sig igenom morgondiset, det händer inte så ofta men vilken fantastisk bra start på dagen.

Sedan frostade vi av frysen men resten struntade vi i. Vi såg en film istället och hoppas på att frosten håller sig borta ett tag till så vi kan tillbringa något mer dygn i stugan med rinnande vatten och en kopp kaffe i utemöblerna.

Hemma

Jag trivs väldigt bra hemma.
Jag tycker om vårt hem och jag gillar att greja när jag är ledig.

Vi har bott i vårt hus i tjugotvå år och jag har tyckt att det är det bästa huset från första gången vi tittade på det.

Under årens gång har vi renoverat det och fått det så som vi vill ha det, även om det fortfarande finns en del saker kvar att göra.
Men det som från början bara var ett hus är nu ett hem, vårt hem och jag är hemmakär.

När vi flyttade in hösten -94 hade vi ett barn och ett på väg, och vi hade svårt att "fylla" alla rum med möbler och saker.

Det bekymret har vi inte längre och har inte haft på länge, och fast att två av killarna flyttat hemifrån så är vårt hem fortfarande välfyllt, trots att vi har ganska många rum.

Men ibland känns huset lite för stort och jag kan känna att vi skulle kunna flytta till något lite mindre.

Jag gillar att titta på hus på Hemnet och har gjort det i många år, men när jag tänker på att eventuellt byta bostad så blir jag väldigt tveksam.

Tänk om jag inte kommer att trivas, tänk om det inte blir den där "jag-älskar-mitt-hem-känslan", tänk om jag ångrar mig.
Det finns ju ingen ångervecka när man säljer eller köper ett hus och det blir nog svårt att komma med ett kvitto och säga - Det passade inte, jag vill byta.

Jag får väl fortsätta att kolla hus på Hemnet och hittar jag något som jag tror skulle passa, så får jag väl fråga om jag kan få "provbo" i det i några veckor.

 Eller så är det så att själva huset inte spelar så stor roll, utan vem som bor där och vad man gör, som gör att det blir ett hem och att man trivs.

Fast jag är inte helt säker, så vi får allt bo kvar ett tag till, jag vet ju att det här, det här är hemma.