Hemma

Jag trivs väldigt bra hemma.
Jag tycker om vårt hem och jag gillar att greja när jag är ledig.

Vi har bott i vårt hus i tjugotvå år och jag har tyckt att det är det bästa huset från första gången vi tittade på det.

Under årens gång har vi renoverat det och fått det så som vi vill ha det, även om det fortfarande finns en del saker kvar att göra.
Men det som från början bara var ett hus är nu ett hem, vårt hem och jag är hemmakär.

När vi flyttade in hösten -94 hade vi ett barn och ett på väg, och vi hade svårt att "fylla" alla rum med möbler och saker.

Det bekymret har vi inte längre och har inte haft på länge, och fast att två av killarna flyttat hemifrån så är vårt hem fortfarande välfyllt, trots att vi har ganska många rum.

Men ibland känns huset lite för stort och jag kan känna att vi skulle kunna flytta till något lite mindre.

Jag gillar att titta på hus på Hemnet och har gjort det i många år, men när jag tänker på att eventuellt byta bostad så blir jag väldigt tveksam.

Tänk om jag inte kommer att trivas, tänk om det inte blir den där "jag-älskar-mitt-hem-känslan", tänk om jag ångrar mig.
Det finns ju ingen ångervecka när man säljer eller köper ett hus och det blir nog svårt att komma med ett kvitto och säga - Det passade inte, jag vill byta.

Jag får väl fortsätta att kolla hus på Hemnet och hittar jag något som jag tror skulle passa, så får jag väl fråga om jag kan få "provbo" i det i några veckor.

 Eller så är det så att själva huset inte spelar så stor roll, utan vem som bor där och vad man gör, som gör att det blir ett hem och att man trivs.

Fast jag är inte helt säker, så vi får allt bo kvar ett tag till, jag vet ju att det här, det här är hemma.