Första advent

Första advent är här och hos oss strömmar julmusiken ur 

högtalarna, det doftar hyacint och nybakade pepparkakor.

Det första ljuset brinner, julkänslan kommer smygande och vi har det väldigt bra.

Det är bara två "saker" som jag saknar och det är våra stora killar.

Jag vet att det låter lite löjligt med tanke på att de inte är allt för långt bort, 

och att vi faktiskt träffade dem lite förra helgen.

Men ändå, jag längtar tills vi alla är hemma, hela familjen och inte bara för ett par timmar utan i flera dagar.

Vi har inte varit hemma samtidigt sedan i augusti och det är ju ett tag sedan, 

iallafall för mig är det det. 

Så nu längtar jag att få rå om hela familjen ett par dagar. Att få prata, umgås, äta tillsammans och bara få vara, längtar.

Önskar er alla en mysig advent, en trevlig december och att ni får träffa och umgås med era nära och kära.

Rätt känsla

Jag tycker att advent och jul är helt underbart, och jag brukar tjuvstarta med både glögg, julmusik, pynt, ljusstakar och stjärnor ganska långt före advent.

Det gäller ju att hinna med allt "myspys" och kunna njuta av det länge, och jag älskar känslan jag har när jag planerar, pysslar och "lullar" till det här hemma.

Julmusik i bakgrunden medan jag pyntar adventsljusstaken, byter till julkuddar, lägger fram fårskinnsfällar och fixar och donar.

I år har känslan inte infunnit sig än och jag undrar var den är.
Jag har försökt hitta den i både julinspirerande tidningar och bland 
alla tusen julsånger som finns.
Och fast jag tagit fram mina glöggmuggar och fixat adventsljusstake så är känslan inte där.

Den där känslan av lycka, förväntningar och välbefinnande, den finns inte och jag funderar på varför, varför jag inte hittar den.

Beror det på vädret, att det är regnigt, blött, grått och 7 plusgrader, eller beror det på åldern, eller kan det bero på att de äldsta killarna inte bor hemma längre, eller vad?

Tiden har jag och saker har jag, idéer och inspiration finns det gott om i tidningar och på nätet,  så jag har inte direkt något att skylla på.

Jag undrar bara var känslan är och om den tänker att dyka upp, den är ju ändå ganska mysig tycker jag, och jag saknar den lite.

Vem vet, kanske kommer den över mig när jag sätter upp adventsstjärnorna och ljusstakarna, eller när jag köper första julklappen, kanske kommer känslan med de första snöflingorna eller när det är julmarknad.


Eller så kommer den inte alls och då får jag klara mig utan den, det blir ju jul ändå.

Vänner 2

En del vänner träffar man ofta, en del träffar man någon gång varje månad och vissa träffar man bara någon gång per år, men ändå är det ens vänner.

Jag är glad och tacksam över alla mina vänner, både över dem jag träffar flera gånger per vecka och dem jag träffar mer sällan.

Att få ett sms, ett telefonsamtal, en hälsning på Facebook, ett besök eller en inbjudan gör mig väldigt glad.
Att veta att någon tänker på mig och bryr sig om mig får mig att vara tacksam och känna mig värdefull.

Ibland skickar man iväg ett sms för att höra hur någon har det, och ibland kollar man "fejjan" eller Instagram för att få ta del av sina vänners "vardag".

Det bästa är ändå när man träffas, när man kan umgås över en kopp kaffe och prata lite "skit" eller när man kan prata om själva livet, vardagen, barn, arbete, upplevelser osv.

Att få umgås och göra saker tillsammans, att få diskutera både livets lätta och svåra frågor, och få skratta tillsammans men även kunna få gråta en lite skvätt berikar mitt liv.

Under den här veckan har jag förmånen att få träffa och umgås med många av mina vänner och det är jag glad och tacksam för.

Vän - Wiktionary
Vän
En person som en annan person är nära bekant med och vars relation till denna präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit.

#Fuck Cancer

Så en dag tar livet slut
livets låga blåses ut.

Det drabbar gamla, unga, kvinnor och män
och inget botemedel finns det än.

Jag blir faktiskt förbannad, det är så jäkla fel
det drabbar så många och inte bara en del.

Jag vet inte hur någon annan känner, hur de det har
det är mina egna känslor och tankar som jag nu tar.

Orden de räcker inte till
att säga det man egentligen vill.

Från min kind jag torkar en tår
men vad hjälper det när jag nya får.

Hur tröstar man någon som förlorat en nära
hur hjälper man dem att sorgen bära?

Jag önskar att det fanns svar 
på alla frågor som jag har.

Hur går man vidare när man inte känner sig hel
har alla den styrkan eller bara en del?

En vardag som inte blir den samma
utan sin vän, syster, dotter eller mamma.

Jag önskar att man snart kommer på
hur man stopp på sjukdomen kan få.