livets låga blåses ut.
Det drabbar gamla, unga, kvinnor och män
och inget botemedel finns det än.
Jag blir faktiskt förbannad, det är så jäkla fel
det drabbar så många och inte bara en del.
Jag vet inte hur någon annan känner, hur de det har
det är mina egna känslor och tankar som jag nu tar.
Orden de räcker inte till
att säga det man egentligen vill.
Från min kind jag torkar en tår
men vad hjälper det när jag nya får.
Hur tröstar man någon som förlorat en nära
hur hjälper man dem att sorgen bära?
Jag önskar att det fanns svar
på alla frågor som jag har.
Hur går man vidare när man inte känner sig hel
har alla den styrkan eller bara en del?
En vardag som inte blir den samma
utan sin vän, syster, dotter eller mamma.
Jag önskar att man snart kommer på
hur man stopp på sjukdomen kan få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar