Jag längtar till Italien...

Vi har varit i Rom ett par dagar och jag måste säga att det har varit en jättebra resa.

Jag trivs ju väldigt bra här hemma och är inte så noga med att vara ute och fara och flyga, men resan till Rom är en av de bästa resor vi har gjort tycker jag.

Förutom att vädret bjöd på strålande sol och underbar sommarvärme så var maten jättegod och sevärdheterna många och finfina.

Jag tycker att vi har sett det mesta av staden och kulturen, men det finns garanterat väldigt mycket mer att både se och besöka.

Det som imponerade mig mest var utsikten från Peterskyrkan, Colosseum och alla fantastiskt vackra utsmyckningar i alla kyrkor.

 

Självklart passade vi också på att äta gott och jag gillade både lasagnen, pizzan med mozzarellaosten och glassen, jordgubbsglassen utanför Vatikanen var sagolik.  

 

En fantastisk stad som gav många fina upplevelser och intryck.

Från att få känna på storstadspulsen med 3,5 miljoner andra människor till att se rester av byggnader från antiken och få gå utmed gator kantade av doftande apelsinträd är något jag kommer att minnas från Italien och Rom.

Stugsäsongen har börjat

Äntligen, äntligen, kan vi vara i Näs igen och jag älskar det.

Förra helgen var vi i stugan och vårstädade och jag tog hem sängkläder, filtar mm för att få det tvättat.

I onsdags var jag där och njöt av sol och värme, lite trädgårdsarbete, fikagäster och att bara få vara.

Att få sitta ute i solen och lyssna på fågelkvitter, humlesurr och höra vågorna från sjön ger mig sådan livskvalitet att jag blir alldeles lycklig.

Våren i stugan är helt underbar tycker jag.
Vitsipporna blommar, fåglarna kvittrar, flugor, humlor och fjärilar flyger omkring, man ser hur buskar och träd börjar knoppas och ge grönska.
Naturen vaknar till liv igen och man vet att värme, sol, bad och ledighet ligger framför en, vilken härlig känsla.

Visst ser jag blommor, fjärilar, flugor och andra insekter här hemma också, och jag hör både fågelkvitter och humlesurr, men det är inte på samma sätt.

I stugan blir det ett annat lugn, det känns som att jag får mer tid och jag värdesätter dagarna på ett annat sätt än när jag är hemma. 

Det som skiljer sig mest är att naturen är så nära, det är färre ljud, mindre måsten och det bästa av allt, jag kan se vattnet när jag tittar ut genom fönstret.

I fredags kväll åkte maken och jag till stugan och så kom vi hem idag, så nu har äntligen stugsäsongen börjat.

Stora barn

De flesta av er vet att våra barn är stora, ja två av dem är till och med vuxna.

Det är ju inte så konstigt med det, de flesta barn blir ju vuxna, men jag har inte riktigt vant mig vid det än, inte riktigt hängt med.

Under småbarnstiden hade man ganska fullt upp med blöjbyte, tvätta, mata, natta, plocka upp leksaker, trösta, förmana och uppmuntra mest hela tiden.

Ibland längtade man till när ens barn kunde sitta själv, lärde sig att gå, blev blöjfria, slutade med napp, kunde äta själv utan allt för mycket kladd, sov hela natten, började skolan, kunde vara hemma själv en liten stund osv.

Tiden var ganska intensiv från dess att de föddes, började på förskolan och genom hela skolåren.
Förutom det jag skrev tidigare var det vab, läxor, utflykter, skolresor, fritidsintressen, kompisar, skjutsningar till olika ställen och aktiviteter, lite mer förmaningar och uppmuntran, oro, glädje och ibland, ja ganska ofta även trötthet.

Emellanåt kändes det lite som en evighet, att det aldrig skulle ta slut.

Men så vips, en dag har de blivit stora, klarar sig själva och flyttar hemifrån.

Det där är något som jag och Marcus har önskat att våra barn ska/skulle uppnå.

Att de kan klarar sig själva, på egen hand, kan ta eget ansvar och leva sitt eget liv med allt vad det innebär.

Nu har två av våra tre killar kommit dit.
De har eget boende, lagar mat själva, tvättar, städar, handlar, betalar räkningar, tar ansvar för studier och arbeten osv, osv.

De har helt plötsligt blivit vuxna och jag har inte riktigt fattat hur det gick till, hur kunde tiden gå så fort.

Man brukar säga - små barn små bekymmer och stora barn stora bekymmer, men jag vill nog säga att det är andra bekymmer, inte så stora alltid och oftast, oftast är det inga bekymmer alls.

Under påsken har våra "stora barn" varit hemma ett par dagar och hälsat på, hela familjen har varit samlad och vi har ätit gott, varit på kalas, umgåtts och haft det väldigt, väldigt trevligt.

Det är underbart att få ha dem hemma tycker jag, att få umgås med dem som vuxna och höra hur de har det i sin vardag. 
Den där som jag inte är "med i" längre, som jag inte kan "styra över" utan bara höra om, och veta att den fungerar alldeles utmärkt, utan att mamma lägger sig i.

Och fast att de nu är stora och vuxna så kommer de alltid att vara våra barn, och ibland i mina ögon till och med de där små "skruttarna" som de var för inte så där jätte, jättelänge sedan.