Min pappa

Min pappa blev drygt nittio år

nu har han stilla somnat in, 

och mina ögon fylls av en och annan tår

Jag tror han nu tåget i himmelen kör

eller så går han omkring med spade, fröer och en sekatör

Han vill nog en tavla brodera

eller svarva, stöpa ljus, bygga ett bord, en bänk, ja säkert flera

Kanske lagar han soppa, köttfärslimpa eller lägger in sill

ja, jag hoppas att han får göra det han vill

Jag kommer att sakna att kunna prata hockey eller bara säga hej

all sport var för pappa en viktig grej

På hockey, fotboll, vintersport, friidrott, EM, VM och OS hade han koll

på vem som fick poäng, medalj och vem som kammade noll

Kanske kommer han att bygga fågelbord som ett tag var en favorit

hemma i källaren finns det kvar både papp, spik och en och annan träbit

Är tacksam för allt min pappa har hunnit att göra

även om han hade lite krämpor och dålig hörsel på ett öra

Hoppas att han har det bra, nu när han gått upp för himmelens trappa

jag är tacksam för det liv han levt och för att han är min pappa

1:a advent

Idag är det söndagen den 27 november och 1:a advent.

Som vanligt tänder vi det första ljuset i vår adventsljusstake, och jag är lite löjlig och läser en adventsvers precis som när barnen var små, även om ingen lyssnar.

     När första ljuset brinner står julens dörr på glänt

     och alla människor glädjas att fira få advent

Jag gillar advent och blir glad av att få tända ljus, känna doft av hyacinter, se alla adventsstjärnor och ljusstakar i fönstren, lyssna på julmusik och få äta pepparkakor och dricka glögg.

Advent är för mig lite som dagarna före semestern eller när man vet att man är ledig dagen efter.

Något som man ser fram emot, något riktigt bra, en känsla som ger både glädje och lite lugn och ro.

Idag är det även min mammas födelsedag, hon fyller 84 år och vi har varit där på kalas.

Vi fick god mat, smaskig tårta och det bästa av allt så träffade vi familj och släkt.

Efter kalaset åkte jag och maken på en mycket trevlig och stämningsfull adventskonsert i Holms kyrka.

Det är något speciellt att få höra och sjunga: Bereden väg för Herran och Hosianna, speciellt när kyrkan är "knökfull".

Nu är vi hemma igen och har avnjutit lite glögg och pepparkakor framför kaminen till toner av julmusik.

Man kan inte ha det så mycket bättre på 1:a advent. 

Nu har jag börjat

Det är elva dagar kvar till 1:advent och nu längtar jag till att få sätta upp ljusstakar och stjärnor i våra fönster.
Att få göra små planteringar med hyacinter, ljus och mossa och att ta fram fårfällar, julkuddar och en och annan tomte.

Nu har jag ju lite svårt att hålla mig ända till advent, så idag var jag till skogen och plockade lite mossa och tog gran- och tallkvistar.
Tur för mig att senaste stormen fällde ett och annat träd, för det var väldigt lätt att ta finfina kvistar av både gran och tall, mindre roligt för markägaren kan jag tänka mig.

När jag kom hem fixade jag till det lite ute på en bänk som vi har, och så fick en och annan tallkvist flytta in.

Jag tog fram en ljuslykta jag har som ser ut som en pepparkaksby och som jag gillar jättemycket och så har våra "julmuggar" tagit plats i vårt muggställ. 

Så sakta men säkert kommer en och annan advent- och julsak på plats.

Julmusiken strömmar ur högtalarna och jag njuter av att få inspiration av jultidningar och olika hemsidor.

Lite tidigt tycker nog en del, men nu har jag börjat.

Något jag borde göra oftare

Idag har jag gjort något jag inte gör så ofta, men som jag borde för det är egentligen inte så svårt.

Jag har både tid och möjlighet, det enda som saknas är väl lust och talang, jag är liksom inte världsbäst på detta.

Jaha, vad är det nu som jag borde göra oftare, jo baka.
Sist gång jag bakade var i mitten på september, dock inte i år utan förra året, då blev det en äppelpaj.

Tror att jag fått till några chokladmuffins efter det men har tyvärr inget bildbevis på dem.

Så det här med att baka gör jag eventuellt två, max tre gånger per år, och då räknar jag in allt från vanlig smulpaj till muffins, bröd och pepparkakor av "köpedeg".

Idag kom i alla fall tanken på att baka och efter en stund kom även lusten.
Sagt och gjort, efter att ha handlat några ingredienser rörde jag ihop ett par filmjölkslimpor.
Sådana där limpor som inte behöver jäsa eller knådas utan bara rörs ihop i en bunke och sedan "kletas ut" i formar.

Medan limporna var i ugnen fick jag lust att baka något mer, Solskensbullar lät som en riktigt bra idé.

Lyckad vaniljkräm

Vi hade hemma allt utom vaniljkräm men det hittade jag ett recept på, och hur svårt kan det vara att följa ett recept.

För mig är det svårare än man kan tro, vaniljkrämen fixade jag galant, den blev t.o.m god, men när det gällde degen till Solskensbullarna så missade jag en liten detalj, att ha i smöret.

Detta upptäckte jag efter första jäsningen, men det hjälpte föga att ha i smöret då.
Jag gjorde ett tappert försök att få till bullarna men resultatet blev inte så bra.

Eller rättare sagt, det blev väldigt dåligt.
Bullarna på bilden i receptet var så där höga, fint gyllenbruna och med en härligt stor klick vaniljkräm i mitten.

Mina bullar var inte det, de var små, platta, väldigt hårda, med en minimal gul klick i mitten och degiga inuti.
Smaken var ok, men nej de gick inte att äta.
Så efter att ha skällt och svurit lite över resultatet, åkte Solskensbullarna i soporna.

Som tur är lyckades jag med limporna, de blev nästan som på bilden i receptet och de smakade riktigt gott, och det är ju huvudsaken.

På jobbet säger vi ibland till barnen att man måste träna för att bli bra på något, och det sägs ju att övning ger färdighet, så jag får väl se när jag gör något jag borde göra oftare.

Tidig torsdag och tacksam

Idag var jag tidig på jobbet så jag slutade redan kl. 13.00

Solen sken från en klarblå himmel så jag bestämde mig för att åka till stugan och ta en promenad i skogen.

När skogsvägen jag gick på tog slut gick jag ner till en liten vik istället för att följa stigen tillbaka mot stugan.

Jag upplever att Värnen är väldigt låg just nu, så där det vanligtvis är vatten var det nu en bred och fin strand.

Stranden gick att följa ända ut till en liten ö som inte är namngiven av vad jag vet, men ligger innanför ön Baggen.

Eftersom vi inte har någon båt så är det sällan jag ser området från den vinkeln jag gjorde idag, så idag kändes det som jag var på upptäcktsfärd.

Det var ett tag sedan jag var på promenad i Näs så denna soliga dag njöt jag extra mycket.

Jag fortsatte längs den stora stranden vid Näs badplats, och när jag gick där fick jag ett samtal från MÄVA i Uddevalla. 
Min gamla pappa ligger där efter att han fick lunginflammation och hjärtinfarkt för ett par veckor sedan.

Sköterskan hade goda nyheter och meddelade att han imorgon blir flyttad till ett korttidsboende här i Mellerud, så skönt att höra.

Så med ett ännu bredare leende än innan gick jag vidare på min promenad.

Nu sitter jag i soffan och ska snart dricka lite glögg och äta pepparkakor, njuter av en tidig torsdag och är så tacksam.

Ut på äventyr

Så här beskriver Wikipedia vad ett äventyr är:

Ett äventyr är en aktivitet som innebär risker eller osäkert utfall, och som ofta ställer krav på deltagarna. Gemensamt för äventyr är att de ger starka upplevelser, antingen positiva (flow) eller negativa (skräck).

Äventyr kan vara en planerad fritidsaktivitet, som typiskt är en resa i naturen, utanför anlagda vägar, eller ett besök i en främmande kultur.

Jag är inte så mycket för det här med äventyr.

De som känner mig vet att jag inte är så förtjust i att resa, inte för att jag är flygrädd eller för att jag tror att något negativt ska hända mig, utan för att jag trivs väldigt bra hemma.

Det kan ju också bero på att jag gillar att ha koll på läget, veta ungefär vad som ska hända, även när och var.

Så det här med att resa i naturen eller besöka främmande kulturer är inget för mig.

Som tur är, är vi alla olika och idag åkte vår äldsta son till Australien.

Han har sagt upp sig från arbete och lägenhet och tanken är att han ska vara borta ett tag.
De första tre nätterna har han bokat ett rum i Melbourne och sedan får han se vad han hittar på.

Som mamma kan man ju känna lite oro över det här, men för tillfället så känner jag mig väldigt lugn.

Det här är något han har velat länge och jag är glad över att han gör det, att han ger sig ut på äventyr.

Vad hände egentligen?

I förrgår fyllde vår äldsta son tjugofyra år och idag fyller vår yngsta son arton år och jag undrar vart tiden har tagit vägen.

Det var inte så länge sedan vi höll på med smakportioner, blöjbyte, barnvagnar, bilbarnstolar, nappar och snuttefiltar, kontroller på BVC och att få små barn att somna när vi vuxna ville, och inte barnet.

Det känns som att det var igår som vi läste godnattsagor, plåstrade om skrapsår och pussade på bulor och blåmärken.
Som vi vabbade och hade tandfen på besök då och då.
Som vi körde till fotbollsmatcher och friidrottstävlingar, och som vi hade tacos som fredagsmys varje fredag, såg på Bolibompa och Fångarna på fortet.
Som vi dagligen frågade om idrottskläder, läxor och om det varit bra i skolan.

Jag tror fortfarande att jag har koll på alla barnfigurer, Disneyfilmer, Pokémon, superhjältar, legogubbar och vad barnen lär sig i skolan, fast jag egentligen inte har någon koll alls.

Så vad hände egentligen?

Tiden när man hade små barn verkar bara ha varat en kort stund, det som ibland kunde kännas som en evighet var plötsligt över och jag kan till och med sakna småbarnstiden lite.
Samtidigt som jag tycker det är väldigt roligt och givande att nu ha vuxna barn.

Så vad gör vi nu, nu när alla våra barn är vuxna?

Jo de är fortfarande våra barn, men vi pratar med dem som vuxna, vi umgås med dem som vuxna, de får ta ansvar som vuxna och vi behandlar dem som vuxna. 

Även om jag som mamma gärna vill styra och ställa, och ibland lägga mig i lite för mycket i deras vardag och liv, 

de är ju ändå mina barn. 

Ingen tid att passa

Igår när jag kom från jobbet tog jag av mig min klocka för jag har ingen tid att passa förrän imorgon klockan 9.00.

Jag försöker när jag är ledig att inte bry mig så mycket om vad klockan är, utan bara leva i nuet och göra vad jag vill, det som passar mig bäst för stunden.

Så igår cyklade jag till stugan, jag badade, plockade blommor och tog sedan med mig kaffe och gick till Udden.
Att sitta där på en solvarm berghäll med en kopp kaffe och blicka ut över vattnet är verkligen balsam för min själ.

Så underbart skönt att bara få sitta där och inte behöva bry sig om vad klockan är, att inte behöva passa tiden för att inte komma försent till något. 

När solen sakta sänkte sig bakom träden gick jag upp till stugan och tände ljus och såg på TV.
Man har ju lite koll på tiden när man ser TV och jag skulle önska att jag någon gång inte hade någon klocka, mobil, radio eller TV som "talade om" vad klockan är.

Att i några dygn få prova på att lägga mig när jag är trött, vakna när jag är utsövd och äta när jag är hungrig.
Inte lägga mig för att klockan visar läggdags, vakna för att alarmet går igång eller äta för att det är tid för lunch eller middag.

I morse sov jag iallafall tills jag vaknade och var utsövd, jag åt frukost, tog en promenad i skogen, badade och drack sedan kaffe i strålande sol på altanen.

Det kändes som vilken sommardag som helst och när maken kom och vi åt lunch eller om det kallas middag vid tre-tiden kändes det som semester.

Så himla gott att bara kunna vara, njuta av stunden och inte ha någon tid att passa.

Livet har sina goda stunder

För tjugo år sedan gjorde McDonald's en reklamfilm med just dessa ord i.

Jag tycker texten är bra även om jag själv inte kopplar av, träffar dem jag tycker om eller har mina goda stunder på just McDonald's.

Men jag har många goda stunder.

De behöver inte vara så långa, inte så dyra och inte så avancerade.

För mig räcker det att ta en kopp kaffe, läsa i en bok, få ett leende eller en kram av ett barn på jobbet.

Att känna solens värme när den tittar fram bakom ett moln, kunna ta ett dopp i sjön, plocka mogna plommon i trädgården.

Att få sitta på udden och se solen gå ner bakom skogen, kunna ligga kvar i sängen lite längre på en ledig dag, lyssna på fågelkvitter, umgås och skratta med min familj och mina vänner.

Tända ljus och krypa upp i soffan med en filt, titta på elden som sprakar i kaminen, ta en promenad i skogen eller hålla maken i handen när jag ska somna.

Jag skulle kunna skriva så mycket, mycket mer för Livet har sina goda stunder.

Vill du se filmen, klicka här.

En skön semester

Sista juli är här och också min sista semesterdag för den här sommaren.

För mig känns det helt ok, även om jag inte hade tackat nej till att vara ledig någon vecka till.

Men som sagt, jag/vi har haft en väldigt skön semester.

Den mesta tiden har vi tillbringat i stugan med att bara vara, jag har solat, läst, badat och vi har grillat, ätit gott och umgåtts med vänner.

Vi och ett par vänner har under två dagar cyklat längs Göta kanal, vilket jag varmt kan rekommendera, mycket trevligt.

Några dagsutflykter har det också blivit bl.a till Lysekil och Smögen.

Det bästa med semestern har ändå varit att få träffa våra barn och 
våra vänner.

Att få umgås, dela tankar och känslor, skratta och äta något gott är lycka för mig.
Vad vore livet utan familj och vänner - ingenting.

Och vad skönt det är att få att ta dagen som den kommer och inte ha några tider att passa, att få sova länge på morgonen eller rättare sagt förmiddagen, och sitta uppe länge på kvällen.

Det som jag såg fram emot från början på juni, är nu över och jag är så nöjd.
Jag har tankat positiv energi och kommer att bära med mig många härliga minnen från en skön semester.

Solnedgång i stugan

Hjortens Udde

Bröllopsdag 20/7

Nöjd med livet

Jag är oftast nöjd med det jag gör och hur jag har det, tycker att jag har det väldigt bra och njuter av livet.

Jag har väl inte alltid känt så och jag vet inte om det är åldern eller något annat som gjort att jag har en positivare inställning till hur jag har det.

Visst kan jag gnälla lite då och då, men för det mesta försöker jag tänka positivt och "släppa" det som tar energi och är negativt.

Det kan låta lite väl enkelt, lätt eller överdrivet men jag är nöjd med livet.

Jag trivs och är nöjd med mitt arbete, med barnen och kollegorna.

Jag njuter när jag går i skogen och ser hur naturen förändras under året, lyssnar på fåglarna och suset i träden, samt känner alla olika dofter.

Jag gillar att sitta inne och mysa när det är "skitväder" ute, titta på elden i kaminen, tända levande ljus och krypa upp i soffan med en kopp kaffe.

Jag njuter av livet i stugan på sommaren, att bara vara, ligga i solen och läsa, höra fåglarna kvittra och gå ner till sjön och ta mig ett dopp.

Jag är nöjd och tacksam för min familj och våra vänner, att få umgås, samtala, byta tankar och skratta tillsammans, men också få vara allvarlig och lite ledsen ibland. 

Jag njuter när jag kan sitta inne och höra hur regnet smattrar mot rutan eller när höst-och vinterstormarna tar i så det knakar i huset.

Jag är nöjd med vårt hem med våra grejer och hur vi har det.

Jag njuter när jag kan plocka blommor och ta in dem och ställa på bordet.

Jag trivs och känner mig nöjd när jag tvättat, strukit och har det någorlunda (läs mycket) städat och snyggt runt mig.

Jag njuter när jag är ledig, när jag kan ligga länge i sängen och ta dagen som den kommer.

Jag är tacksam att jag har mina föräldrar nära, att bara ta svängen förbi och prata lite.

Jag gillar alla årstider och vill inte vara utan varken halka, slask, mygg, olidlig värme, regnoväder eller -20 grader.

Jag njuter när jag kommer hem efter en arbetsdag och sätter mig ner med en kopp kaffe, en tidning och kanske eller antagligen tar en bit choklad.

Jag är nöjd att jag mår bra och är frisk att jag inte oroar mig för vad som ska hända i morgon och inte bekymrar mig i onödan. 

Nästintill varje dag känner jag mig nöjd och det är med en god och skön känsla som jag lägger mig på kvällen, tacksam och nöjd med livet.