Vänner

Att få ha vänner, vilken lycka.

Jag har varit ledig under julen och i mellandagarna och då har jag umgåtts mycket med familj och vänner.

De flesta av oss har en familj, man kan ha föräldrar, eller barn, syskon, mor-och farföräldrar eller någon annan nära släkting.

Man väljer inte sin familj, men man väljer sina vänner.

Vänner är den familj vi själva väljer. 
Det är människor som man stöter på i något sammanhang och som man tycker är trevliga och som man vill umgås med.

Det är människor som man vill träffa, bjuda på kaffe eller mat, som man vill prata med, och lyssna på, skratta tillsammans med och även ibland få gråta med.
Det är människor som gör att man blir glad, som man får energi ifrån, som man kan sakna ibland och som får en plats i ens hjärta.

Vissa vänner träffar man ofta, vissa vänner träffar man lite mer sällan men det är ens vänner och det är alltid lika roligt att höras av eller få träffas och umgås.

Jag är så glad och tacksam över att både ha en fantastisk familj och underbara vänner.

Vilken lycka att få ha människor i sin närhet som man älskar och tycker om, och som gör så att man själv blir glad och mår bra.

 

 Vi har spelat lite spel när vi varit lediga.

Årets gran och så lite ormhassel på mormors gamla symaskin.

Hoppas att ni alla får ett gott slut på detta året och en härlig start på 2014.

Ta hand om er och var rädda om era vänner, de är guld värda.

Julledig eller inte?

Fredag den 20 december och nu tar jag julledigt, eller rättare sagt jag är ledig från arbetet under julen. 
Jag är ju inte ledig ifrån julen, för det är liksom den jag har gått och väntat på sedan slutet av november.

Nu är det nära och för mig känns det väldigt bra.
Jag är sådan att jag gärna vill ha struktur, ordning och reda på det mesta och självklart även på julen med allt den innebär. Just nu känns det som jag har allt under kontroll.

Visst finns det lite saker kvar att göra men det mesta är klart och jag kan njuta av ledigheten tillsamman med familj och vänner.

Det är det jag har gått och väntat på att få vara tillsammans med familjen och umgås.

Visst är det härligt att få känna doft av gran och hyacinter, att lyssna på julmusik, få pynta med ljus och julsaker, få ta för sig av all god julmat och få uppleva spänningen och glädjen när julklapparna öppnas.

Men det allra, allra bästa är att få vara tillsammans med sina nära och kära.
Jag hoppas att få spela spel, se filmer, laga och äta god mat och bara umgås, inga måsten utan att bara få vara.

I kväll börjar min julledighet eller "jul-oledighet" och jag ska försöka ta tillvara varje liten minut av den.

Nu njuter jag av ljus, jul, värme och min familj.

Önskar Er alla en riktigt God Jul och att Ni får den jul så som Ni vill och önskar ha den.

Julstuga, juletid och julefrid.

Som jag berättat tidigare så njuter jag verkligen av advent- och juletid och det blir bara bättre ju närmare jul vi kommer.

I helgen doftade det så underbart av hyacinter här i huset,  julmusiken strömmade ut ur högtalarna och det kom snö, mycket bättre än så kan det nästan inte bli.

I lördags var jag och maken och handlade de flesta julklappar, och igår efter att ha varit på julmarknad och futsalturnering var det äntligen dags för vår "lilla julstuga".

Då barrikaderar vi oss uppe i allrummet med det som ska ges bort, julpapper, snöre, "etikettpapper", ljus, lackstänger, stämplar, tejp, saxar, pennor och lite glögg.

Maken slår in alla julklappar och lackar på dem, medan jag skriver rimmen och gör julklappsetiketter, ett perfekt samarbete om man frågar mig.
Självklart är julmusiken på och det smakar gott med lite glögg till.

Egentligen är det ju inte julklapparna som är det viktigaste, utan att man  får vara tillsammans med sina nära och kära, men jag tycker ändå att det är kul att köpa julklappar och ge bort.

Nu är näst intill alla klappar klara och vi kan ägna oss åt våra nära och kära och njuta av lite julefrid.
Fast jag vet ju hur jag är, så det blir nog en och annan julklapp till som får köpas, slås in, rimmas och lackas på. 

Tjuvstartat med hästlängder.

Fast jag vet att det är tidigt, väldigt tidigt kunde jag inte hålla mig längre, nu är första granen på plats.

Efter att ha städat idag så blev suget efter gran för stor, så jag plockade fram vår nya lilla gran från IKEA och satte upp den i vårt allrum på övervåningen. 

Vi har även köpt en ny ljusslinga och jag blev supernöjd, frågan är om jag ska pynta granen eller låta den vara som den är.
Det är ju ingen större panik med det, det är ju ett par dagar kvar till julafton.

Granen står i en gammal mjölkback från Norra Dals Mejerier,  en helt ok julgransfot tycker jag. 

Julkänslan börjar falla på plats här hemma, även om det finns en hel del kvar att göra.

Julklapparna ska handlas färdigt och sedan ska det rimmas och lackas på dem.

Och så har jag julkorten kvar som ska göras, men julkortskänslan har inte infunnit sig än trots julmusik, glögg och pepparkakor. Kanske kommer den samtidigt som snön, så jag hoppas att det snöar snart.

Men som sagt det är ju ett tag kvar till jul.

Ikväll ska jag njuta av min fina lilla gran när jag ser på Halv åtta hos mig, men först ska jag se på julkalendern.

Det är inte som vanligt i år.

Jag älskar advent och jul, det är den bästa tiden på året efter sommarsemestern.

Känslan är underbar när man får tända första ljuset i adventsljusstaken, när det är dags att ta fram de röda julsakerna och när granen äntligen ska kläs.

Jag gillar att julstöka och att "piffa och jul-lulla" i hela huset. Redan i oktober börjar jag planera och i början av november kan jag inte låta bli varken julmusik eller glögg.

Det är likadant i år, adventsljusstaken har varit färdig i drygt en vecka, olika glöggsorter samt pepparkakor har avnjutits och julmusiken har strömmat ur högtalarna sedan den första november.

Vi har bakat lite julgodis och pepparkakor, och jag ser fram emot att göra julkort och rimma på julklapparna.

Fast det är en sak som inte är som den brukar, jag har "tappat känslan" för den röda färgen. 
Jag som i vanliga fall har ett helt berg, åtminstone en liten höjd av röda julkuddar, finfina tomtar och röda juldukar överallt i huset vill inte ha något rött alls.

Känns ju lite konstigt med tanke på att julens färg är röd.

Som tur är blev inte känslan stor varken för orange eller lila, utan den landade på beige.

Så i dag när jag har advent-och julstökat så har alla röda kuddar, dukar, tomtar och annat rött pynt fått ligga kvar i sina förvaringslådor.

Lite nya inköp av textilier och annat "lull-lull" har det blivit under veckan, så just nu känner jag mig rätt nöjd. 

Men vi får väl se längre fram, kanske ångrar jag mig och tar fram allt det röda när Lucia närmar sig, det är ju ändå väldigt fint med rött,

  Några pepparkakor från första pepparkaksbaket

 Årets adventsljusstake

 Nya ljuslyktor från Lilla butiken Wilja och Ute & Inne

 Finfin duk i beigt och pyttelite rött från Wilja butiken

 Årets rödaste kudde

Jag hoppas att ni alla får en trevlig första advent och att december blir riktigt julig och fin.

Varför gör en del människor onda saker?

Om man slår upp en tidning, tittar på nyheterna på TV eller kollar nyheter på nätet så möts man ofta av nyheter som är hemska och onda.

Jag vet att man inte kan undvika naturkatastrofer eller olyckor, men allt det andra.

Under helgen kan man bl.a. läsa följande rubriker i Expressen:

* Polisen varnar för bedrägerisamtal.
* Vilt slagsmål mellan svenskar och norrmän.
* 18-åring misstänkt för våldtäkt. 
* 11-åring misshandlad av elever. 
* Man skjuten i Göteborg. 
* Kvinna attackerad av man på Lidingö.

Listan kan göras mycket, mycket längre och jag har så svårt att förstå varför man gör så där.

Varför gör man någon annan människa illa och vad är anledningen?

Slås man aldrig under en misshandel, våldtäkt eller när man skjuter mot någon att det där är FEL, så FEL som det kan bli.

Jag har så oerhört svårt att förstå dessa handlingar.

Visst kan jag förstå att man kan bli arg, skrika mot någon och t.o.m slå till någon men att sedan fortsätta så det leder till misshandel eller död det är för mig obegripligt.

Jag tror inte att människor egentligen är onda, utan att det är deras handlingar som är det. Dock har jag inte drabbats av att någon gjort något hemskt eller ont mot mig så jag vet inte.

Hur man sedan kan stoppa alla onda handlingar det vet jag inte heller.
Är straff den bästa lösningen eller hjälp och i så fall vad för hjälp?
För den som drabbats av det onda är det ju redan försent.

Ibland önskar jag att det bara publicerades goda och positiva nyheter i media, så man slapp att mötas av så mycket hemskheter.

Jag undrar hur det skulle påverka oss.

Barnsligt förtjust i födelsedagar.

Jag är barnsligt förtjust i födelsedagar, de ger mig en så härligt varm känsla.

Som tur är arbetar jag med barn och då är födelsedagen en av årets största och bästa dag.

Barnen är glada och förväntansfulla, och till skillnad från många vuxna är de stolta över sin ålder.

Visst bidrar sång, hurrarop, presenter och tårta till denna glädje men jag upplever ändå att det är det här med att bli äldre som är det viktigaste.

Vad händer då på vägen? Varför vill man inte bli äldre och varför vill man inte bli uppmärksammad eller firad?

Det är frågor jag inte riktigt kan förstå eller svara på, för jag älskar att fylla år.

Kanske är jag egotrippad, men jag uppskattar att man sjunger för mig, att man säger Grattis till mig och att jag får en Grattiskram.

Men mest av allt är jag glad och tacksam över att få bli ett år äldre, och att få påbörja ett nytt år av mitt liv. Vilken förmån och lycka.

Att sedan bli uppvaktad med sång och presenter gör ju inte saken sämre, det är ju bara mer glädjande.

Igår var det min födelsedag och jag njöt hela dagen. 

Här kommer en sammanfattning av den: 

Förväntansfull, sång, Grattis, kramar, sms, prinsesskrona, Hurra, glädje, blommor, godis, familj, restaurangbesök, tårta, ljus, telefonsamtal, Facebook-hälsningar och presenter. 

Och det bästa av allt, jag blev ett år äldre. Nu är jag 43 år och det är jag tacksam för och lite stolt, så här gammal har jag aldrig varit.

Glad och nöjd över finfina presenter.

Att göra fel och veta om det.

Ibland gör jag fel, och jag vet om att jag gör fel och att jag inte borde göra det, ändå gör jag det.

Det är inget brottsligt eller rättsligt, om man nu inte räknar trafikförseelser till det hela, men vem har inte kört lite för fort någon gång.

Det jag gör fel sker när jag är arg eller riktigt irriterad över något och det går ut över våra barn och även ibland min man.

Jag skäller och kritiserar för något de kanske har gjort eller något de inte har gjort och som jag tycker är fel, vilket det inte alltid är, för vem har sagt att jag ALLTID har rätt.

Ex. det här med skolarbete. 

Där tycker jag ibland att killarna kanske borde ha planerat lite bättre, pluggat mer och eventuellt kunnat fått ett bättre resultat.

Eller när de, för det händer ju aldrig mig missat något "viktigt" som varit inplanerat eller som skulle göras.

Då står jag där och talar om med allt för hög och ilsken röst, gärna hyttande med fingret också, vad de borde ha gjort och att det är konstigt att de inte lär sig, så som jag har tjatat.

Så där beter jag mig även i andra frågor. 

Det kan t.om. handla om så "torftiga" saker som ordning och reda här hemma.

Till vilken nytta gör jag då detta, inte någon alls.

Det konstigaste är att jag inte lär mig, det blir ju inte bättre att vara arg och skälla.

Har någon någonsin gjort något riktigt bra eller uppvisat ett "bättre resultat" i något när de fått skäll, blivit kritiserade eller fått ett negativt bemötande tro?

Nej jag tror inte det eller rättare sagt jag vet det, ändå fortsätter jag att göra fel fast jag vet om att jag gör det.

Så dumt och onödigt, så frågan är hur ska jag lära mig att göra rätt och inte fel?

Snart är det ju jul och i år ska jag önska mig en "inte bli arg och skälla knapp" gärna med instruktionsbok och montering.

Och om nu Tomten inte har möjlighet att fixa denna julklapp till mig, så hoppas jag att jag själv kan lära mig att hantera vissa situationer på ett mer positivt, stöttande och hjälpande sätt.

Jag vet att det är tidigt men jag älskar min "pepparkaksstad" 

så den får komma fram redan nu i november.

När det är lite mörkt, blåsigt och regnigt ute så får man passa på att mysa inomhus.

Med ljus, värme och mjukhet önskar jag alla en trevlig söndagskväll.

Välmående

Just nu är jag väldigt välmående, både till kropp, hjärta och själ.

Det går ju lite upp och ner det här hur man mår och hur man känner sig.

Man kan vara fullt frisk med "toppvärden" fast man ändå inte är välmående, och så kan man vara lite krasslig rent fysiskt men ändå känna sig välmående.

Eller är det inte så?

Just nu är jag iallafall väldig välmående och tillfreds med det allra mesta.

Visst kan jag bli irriterad och arg över en del saker men det brukar gå fort över och sedan tar välmåendet över.

Jag är mycket tacksam att få känna så här, och jag önskar jag kunde dela med mig av det till andra som har det lite motigt och kämpigt. 
Men hur gör man då?

Man kan ju hjälpa andra människor i världen genom att skänka pengar,  samla in kläder eller något annat med hjälp av materiella ting.

Men hur delar man med sig av sitt "må bra"?

Jag önskar jag kunde ta lite gott från mitt hjärta eller min själ, var nu välmåendet sitter och lämna över lite till någon annan. Vad bra det skulle vara och kännas.

För jag tror att när jag "tappat bort" mitt välmående, så skulle säkert någon annan kunna dela med sig av sitt. 

Vad fräckt det skulle vara att kunna säga till någon, - Varsågod här har du lite "må bra", jag har så mycket av det just nu så jag delar gärna med mig.

Här kommer lite foton av det som bidrar till mitt "må bra" just nu.

"Vinterbonat" i uterummet med fårskinnsfällar och levande ljus.

Röjt i trädgården och sedan avnjutit glögg och pepparkakor.

Är nöjd med vårt hem och vår inredning.

 

Har ätit mycket god mat tillsammans med familjen.

Njuter av värme från kaminen.

Dessutom får andra människor, både stora och små mig att må bra. 

Att få träffa andra och prata, diskutera och dela åsikter, funderingar och känslor med bidrar till mitt välmående.

Jag vill ha en gran.

Jag vet att det är lite tidigt, men jag börjar faktiskt att längta lite till advent och jul.

Det är den högtid jag gillar allra mest och som jag planerar, drömmer och vill inspireras av redan nu i oktober. 

Att få sätta upp stjärnor och ljusstakar till advent, pynta adventsljusstaken, provsmaka olika sorters glögg, äta julgodis, känna doften av hyacinter, köpa julklappar och göra julklappsrim det är lycka för mig.

Det här med julgran är ett litet kapitel för sig. 

Den ska pyntas när barnen får jullov och jag vill att hela familjen är med, och den ska vara klädd på ett visst sätt beroende på vad jag har för inspiration just det året.

Vissa år har den gått i vitt, något annat rött, silver eller guld, rött/vit eller guld/rött.

Vi har de senaste typ arton åren haft plastgran hos oss p.g.a. allergi och det har gått jättebra även om min dröm de senaste åren varit att ha en riktigt stor, doftande och fin julgran.

Förra året bestämde vi oss eller rättare sagt tjatade jag mig till att köpa en riktigt gran.

Jag och äldsta sonen köpte en av de största granarna vi kunde hitta, baxade in den i bilen och körde hem den.

Jag hade ju fått idén om att ha den i en stor korg och så fick det bli. Det tog dock ett tag att få den att stå stadigt i en hink med hjälp av ett flertal vedträn innan den sattes i korgen. Dessutom fick jag med hjälp av ståltråd fästa den i ett elementet för att den inte skulle välta.

Men åh så fin den blev, det doftade gott och vi hade en helt underbar julgran enligt min smak.

De andra familjemedlemmarna var inte fullt lika imponerade. De tyckte att arbetet runt detta träd inte uppvägde resultatet, gran som gran liksom.

Dessutom hade vår gamla plastgran fått en ny plats på övervåningen vilket resulterade i lite ommöblering och nya inköp av diverse belysningar och julgranspynt.

Jag var iallafall nöjd och lycklig över våra fina granar, julstämningen var på topp och jag njöt av julefrid.

Nu var det så att det här med att riktiga granar barrar hade jag liksom förträngt, men blev ganska snart påmind om att de gör det. Dammsugaren fick komma fram titt som tätt och jag upptäckte också att granbarr kan vara ganska "sticksiga" och vassa.

Att granen sedan barrar något enormt när man ska slänga ut den blev något av en aha upplevelse, samt att jag hittade något enstaka barr både här och där ända fram till midsommar. Det där drar ner lite av idyllen av ha en äkta julgran.

Nu är de snart dags att tänka på årets julgran, hur den ska vara pyntad, om den ska stå på stå på samma ställe som den brukar, och den stora frågan - ska den vara äkta?

Jag tror att vi kanske hoppar det här med en riktig gran men köper en ny lite finare plastgran, vår gamla har dock några år på nacken.

Mitt lilla bekymmer är bara det att jag vill att den ska se så där riktig ut, med riktiga barr och vara ganska stor och hög.

Det finns många webbshoppar med jättefina granar men de kostar därefter. Även om jag älskar julen och vill ha en finfin gran så tycker jag att det är "lite" dyrt att betala mellan tre till fem, sextusen för en plastgran.

Så om det inte helt plötsligt dyker upp en sådan där finfin gran någonstans eller om jag mot förmodan ändrar åsikt i julgransfrågan, så blir det nog så att vår gamla plastgran blir den enda julgranen 2013.

Fast det är ju ett tag kvar och man ska aldrig säga aldrig, det är ju ändå något visst med en äkta julgran.

Vill ni få julgransinspiration kolla då in https://www.google.se/search?q=julgranar&rlz=1C1ASUT_svSE416SE416&espv=210&es_sm=122&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ei=5_FeUo_dMtCChQfco

Egentid med tankar och känslor

Idag har jag varit ledig och ägnat dagen åt mycket egentid.

Jag värdesätter mina lediga onsdagar och försöker att inte göra för mycket "måstengrejer" utan det jag själv vill, och som jag får energi av.

Att få börja dagen med lugn och ro, och egna tankar under en långfrukost är en perfekt start på mina lediga dagar. 

Jag är en sådan där tänkande person, som funderar och tänker mycket på allt mellan himmel och jord, och som har mycket känslor. Jag har nära till både sorg, ilska, glädje och tacksamhet.

Idag när jag haft min "tanke- och känslotid" och samlat på mig lite energi tog jag och gjorde lite "nytta" här hemma.

Jag gillar att går runt och greja och pyssla här hemma, få lite ordning och reda på saker som kanske inte alltid syns men som jag vet om och blir nöjd med.

Idag fick jag dessutom stor hjälp av vår äldsta och yngsta son som åkte till Överby och storhandlade, så tacksam för det.

Medan sönerna handlade tog jag en långpromenad med en väninna. Det är skönt att komma ut och röra på sig i det härliga höstvädret, och vilka vackra färger det är just nu i naturen.

 Nu är ljusen tända och jag njuter av kvällen.

 Dagens bonus var att killarna köpte lite pyssel inför julkorten 

samt blockljus till adventsljusstaken.

Fått mycket egentid idag, så jag är nöjd, glad och tacksam över denna lediga onsdag.

Svårt att finna ord

Igår omkom en brandman och tre skadades när deras brandbil voltade av vägen.

Idag är vårt lilla samhälle i sorg och flaggorna vajar på halvstång.

Det har ordnats minnesstunder på olika platser där man kan tända ljus och dela sin sorg. 

De flesta av oss invånare vet vilka brandmännen är och vem som förolyckats, och många av oss har på ett eller annat sätt en relation till dem, deras familjer eller vänner.

Jag själv har svårt att ta in det som hänt, har svårt att sätt ord på mina tankar och känslor.

Jag känner med alla som på ett eller annat sätt var med i olyckan, deras familjer, deras nära och kära. 

Vad alla dessa människor känner och går igenom kan jag inte förstå, deras tankar och känslor kan jag inte komma i närheten av.

För dem har livet förändrats och det blir aldrig mer som det varit.

För många av de inblandade kommer det att vara en lång och krokig väg tillbaka till en vardag, till det normala och de kommer på ett eller annat sätt påminnas om denna händelse.

För mig och min familj kommer vardagen att rulla på och efter ett tag kommer minnet och sorgen av den här olyckan att blekna.

Jag kan inte förstå och jag har inga ord för det som hänt.

Det jag vet, det är att jag ska uppskatta min familj och mina nära och kära lite mer.

Jag ska försöka visa min uppskattning mer, och framför allt tala om vad de i min närhet betyder.

Återigen går mina tankar till alla som på något sätt varit inblandad i denna händelse och jag vet att många runtomkring ställer upp för de drabbade.

Jag avslutar detta inlägg med en dikt skriven av Ann-Kristin Yman Robarth

Är du ledsen och arg, så sörj min vän

Det kan vara en sorg Du behöver

Men glöm inte sedan att le igen

När den värsta smärtan gått över