Vi har inga barn som är ute och stojar och leker i trädgården på dagarna.
Men det har några av våra grannar.
Om jag sitter ute på altanen eller har öppet ett fönster eller dörr så kan jag höra barn som leker, smågnabbas och skrattar.
De gungar, hoppar studsmatta, cyklar, spelar fotboll eller springer runt.
De ropar på mamma, pappa eller kompisens namn, ibland blir någon ledsen och gråter, och ibland får en vuxen gå in och lösa någon konflikt.
För det mesta hör jag glada barnröster som pratar, ropar, skrattar och låter fantasin flöda i en lek eller annan aktivitet.
Det gör mig glad och jag tänker tillbaka på hur det var när våra killar var små.
Jag vet inte om det är därför jag får ett leende på läpparna och blir varm i hjärtat eller om det bara är för att jag tycker om barn.
Men jag vet att jag tycker det är härligt att kunna höra grannarnas ungar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar