Regine Stokke var 17 år när hon fick beskedet att hon drabbats av leukemi, och genom hennes blogg får vi följa hennes vardag som både är positiv och ibland rent av jävlig.
Jag blir så oerhört ledsen, arg och upprörd över att vi inte kan bota alla som drabbas av denna sjukdom.
VARFÖR?
Vi kan bygga rymdraketer och åka till månen, vi kan ta reda på hur jordens mest konstigaste djur lever och förökar sig, och vi kan tillverka oändligt många vapen som tar död på hur många människor som helst, osv, osv.
Till vilken nytta? Vad ger det? Vem hjälper det?
Jag vet, eller tror mig veta iallafall, att vi gör allt för att hitta rätt mediciner och behandlingar för att bota och/eller lindra de som drabbats, men det räcker ju inte!
Varken jag eller någon av mina närmsta har drabbats av sjukdomen, men jag känner de som drabbats och jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur personen eller dess familj har det eller vad de går igenom.
Men jag känner med dem, ledsen för det de måste genomlida, sorg för dem som inte överlever men också glädje för de som "klarar sig" och lever vidare.
I sin blogg skriver Regine att hon vill att vi ska ta vara på våra liv, njuta av det och inte klaga så mycket.
Jag försöker njuta av livet och se det positiva även i det lilla, och jag är så oerhört tacksam för det liv jag lever och att få vara frisk.
Alla har inte samma tur #fuck Cancer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar