Vi brukar mata fåglarna med lite frö och talgbollar varje vinter och jag tycker att det är trevlig att se dem komma och äta.Vi gör det i år också, skillnaden är bara den att jag knappt kan slita mig från fönstret.
Jag har fått pippi på fåglar.
Jag sitter med både kikare och fågelbok och försöker se vilka fåglar vi har besök av, och det är inte alltid så lätt.
Jag vet hur bl.a. domherrar ser ut, även talgoxar, blåmesar, skator, sidensvansar, kråkor och duvor.
Men att se skillnad på entita och talltita är inte så lätt, inte heller gulsparv och grönsiska.
Jag har även svårt att se skillnad på gråsparvar och pilfinkar.
När jag sedan fick syn på en fågel jag aldrig sett blev jag helt fascinerad och fick googla på vilken sort det kunde vara.
Det visade sig att det var en steglits.Att titta på fåglar och se vilken fågel det är, är dock inte den svåraste biten.
För mig är det att få en bra bild på dem.
Jag sitter där på insidan av fönstret och försöker zooma in dem så gått det går, och när jag väl knäpper av ett kort så har ju fågeln flyttat sig, vänt sig eller flugit sin väg.
Det där som ser så lätt ut är visst lite svårare än vad jag trodde.
Jag behöver nog lära mig lite mer om hur kameran fungerar och så försöka ta korten utomhus.
I morse när jag tittade ut låg det en katt i häcken och spanade på fåglarna och jag blev alldeles upprörd och knackade på ruta och sa högt och tydligt
- Försvinn
Vilket katten inte gjorde, den rörde sig inte ens när jag öppnade altandörren och försökte schasa iväg den.
Så jag fick helt sonika ta på mig skor och gå ut i trädgården och säga till på skarpen.
- Iväg med dig, mina fåglar rör du inte.
Som sagt jag har fått pippi på fåglar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar