Besviken

Alla har vi väl någon gång blivit riktigt besviken, man kan ha blivit besviken över vädret, på en familjemedlem eller vän, kanske har man blivit besviken över en situation på arbetet, eller att man blivit sjuk,  på sin lön, eller över maten man ätit  ute på restaurang osv.

Varför blir man då besviken?

För min del beror det på mina förväntningar. Jag har haft en tanke, en bild av hur någonting ska bli och så blir det inte så, då blir jag besviken.

Jag har oftast ganska stora förväntningar på hur saker och ting ska bli eller vara och blir därför ofta besviken.
Dessutom har jag svårt att släppa det som har hänt, vill gärna älta min besvikelse lite för länge. 

Min man däremot är bra på att släppa sina besvikelser, ja faktiskt det mesta som är negativt.
Jag kan bli lite avundsjuk på hans förmåga i dessa situationen, samtidigt som det hjälper mig lite grann. 
Han är bra på att stötta och kan få in mig på mer positiva tankar.

Jag önskar att jag kunde träna på att mina besvikelser blir lite kortare, inte hålla fast i dem så länge.

Oftast kan man ju inte ändra på det som har hänt och det hjälper mig ju inte att tänka negativt.

Fast ibland släpper jag min besvikelse ganska fort, ex. som det här med vädret.
Jag har ju väntat och längtat efter våren sedan i mitten på februari, och lite vår har vi haft men nu är vintern tillbaka.
Jag är inte så förtjust i att det snöar och är -4 grader idag, men jag känner inte någon större besvikelse heller. Jag tror att det beror på att jag inte förväntade mig att det skulle vara strålande sol och +10 grader idag.

Så här ser det ut idag bak på vår altan.

På framsidan ser det ut så här

Det är ju dock vårdagjämning idag så här är ett foto som inte är så vintrigt.

Mina förväntingar på denna dagen är att kunna greja lite här hemma. 
Jag ska tvätta och stryka en del och sedan har jag tänkt att kunna koppla av med en kopp
kaffe, en tidning och lite choklad. 

Hoppas att din dag är bra och tack för att du tittade in.