Hemmakär

Jag är enormt hemmakär och trivs fantastiskt bra hemma.

Hemma har jag förutom min familj, min trygghet, min trivsel, min glädje och lycka.
Jag älskar vårt hem och det som finns i det, och det kanske de flesta gör, trivs hemma alltså.

Jag trivs så väldigt bra hemma att jag inte är så lustfylld på att resa.

Platser med vita stränder, palmer och böljande hav lockar inte och det gör inte storstadspuls och nattliv heller. 
Jag är lite som tjuren Ferdinand, jag trivs bäst hemma där jag kan sitta i soffan och mysa, se på TV och äta choklad, så tråkig är jag.

Vi har dock "rest" några gånger till olika huvudstäder för jag vill ju att barnen ska få vidgade vyer och nya upplevelser. Det har varit bra, även om det är jag som har varit den som gnällt mest över olika saker och ting.

När vi sedan väl är hemma så tycker jag att det är fantastiskt roligt att ha kommit utanför 50-skyltarna och sett lite utav världen, fått nya upplevelser och erfarenheter.
Det är även kul att se olika platser på film eller TV och veta att där har vi varit, kommer ni ihåg?

Om knappt en vecka ska jag och min man till Barcelona, en underbar stad säger alla som varit där och det tror jag med all säkerhet att det är. 
Jag försöker att ha en positiv inställning till denna resa och den kommer säkert att bli alldeles underbar.
Fast jag tycker ju att jag har det väldigt underbart hemma också. 

Ett litet ägg i porslin hänger
 på nyckeln på ekbuffén.

Jag hoppas att någon fyller påskäggen
med godis, gärna choklad.

En ny gul blomma i köksfönstret.