Den perfekta julen

De flesta av oss har ganska höga förväntningar på julen, man vill gärna att den ska bli perfekt iallafall väldigt, väldigt bra.

Man planerar i god tid vem man ska vara med, var man ska vara och när man ska vara här eller där.
Man förbereder vad man ska ha på julbordet, när man ska äta, vilka julklappar som ska köpas och när Tomten ska komma och dela ut dem.

Jag kan inte säga att det är så här, men jag tror att någon kan känna igen sig i något av det.

Sedan blir inte alltid julen sådär perfekt eller väldigt, väldigt bra ändå.

För en del blir det mest en massa krav, en hel del stress och en del besvikelser för att det inte blev som man hade förväntat sig.

Det är väldigt synd om det blir så, julen ska ju ändå vara glädjens högtid.

Jag tror att vi kanske ställer för stora krav på oss själva ibland i juletider.
Det är så mycket som ska göras och hinnas med under en ganska kort period, och även om det är roliga saker så kan det bli lite för mycket, man hinner inte riktigt njuta och glädjas åt julen.

Kanske skulle man dela upp det lite, "fira jul" en dag i februari istället eller i mars.
Träffa familj och vänner en vanlig lördag, ta med knyte och umgås med varandra.

Kanske kan man skicka ett "julkort" i maj när ingen förväntar sig det, tänk vad trevlig att få ett kort i brevlådan med en hälsning en helt vanlig onsdag.

Eller ge någon en lite "julklapp" i september för att personen i fråga är snäll eller för att hon eller han behöver en liten uppmuntran.

Kanske är det så att den perfekta julen inte går att uppnå eller så är den perfekt eller väldigt, väldigt bra varje år fast vi inte riktigt inser det.

Det kanske är så att de flesta ändå känner att de har haft den perfekta julen.

Jul, jul strålande jul

Jul, jul strålande jul eller inte.

Oftast är december en månad med stress, måsten och en hel del krav.

Den är inte alltid så där fantastiskt fin med, glädje, trivsel och julefrid eftersom det är så mycket man ska hinna, och så ska det ju bli så där jättebra, ja gärna helt perfekt.

Jag är den som tillhör de som stressar, har många måsten och har krav både på andra och på mig själv.
Jag börjar tidigt med julstöket, listor på julklappar som ska inhandlas, planering av vilka som kommer, vilken tid som passar och vad som ska tas med till julbordet och av vem.
Jag vill gärna ge julklappar till alla i släkten och självklart ska det lackas och rimmas på alla klappar.

Julkorten gör jag själv och de skickas ut i god tid.
Maken och barnen får hjälpa till med julgodiset eftersom jag inte är så händig på det, men jag vill gärna ha olika sorter och äta det i mängder,
Där emot är jag duktig på att städa och hålla ordning även om det ställer lite krav på övriga familjemedlemmar.

Det konstiga är att jag gillar det och för mig är det jul.

Fast inte i år.

Jag kände ganska tidigt att vi skulle fira jul lite annorlunda i år mot vad vi gjort de senaste nittonde åren och dra ner lite på det hela.

Vi (5 x Ek) ska vara själva på julafton, inte ha några bestämda tider, "bara" ha ett fåtal julklappar och ta dagen som den kommer.

Istället för att skicka julkort satte vi in några slantar till olika hjälporganisationer. 
Och lackstången och sigillet ligger kvar i lådan bland julsnören och etiketter.

Det låter ju som jag blivit värsta Grinchen och julhataren, men det har jag inte.
Jag har bara dragit ner på alla mina måsten och krav, och gjort det jag velat och det jag tycker är roligt.

Ur högtalarna strömmar nu julmusik från Mix Megapol, hyacinterna doftar, jag har njutit av pepparkakor och glögg, granen (i plast) kom upp igår, och idag slog vi in några få julklappar.

Jag känner mig nöjd, glad och tillfreds och det som gör mig mest varm i hjärtat är att

familjen kommer att vara tillsammans några dagar under jul.

Så i år har jag en strålande jul.

Glad för det lilla eller det stora?

Idag har jag haft en helt vanlig tisdag.

Jag gick upp strax före 7, åt frukost och gjorde mig i ordning.

Gick till arbetet där vi just nu har hantverkare som arbetar så vi fick "planera om lite" för att kunna ha samling, äta lunch och vara ute utan att vara mitt uppe i "gubbarnas" verktyg och arbete.

Slutade strax före halv 5 och gick hem. 
Satte på julmusik medan sonen tände i kaminen, tände ljus och satte mig ner med en tidning och kände mig glad.

Glad för det lilla, eller det lilla och lilla, det kanske är det stora.

Det är inte så självklart och litet utan ganska stort att kunna gå till arbetet, att ha bra och trevliga kollegor, att få umgås med underbara barn.
Det är stort att få komma hem till ett varmt hus, till sin familj, att kunna sätta sig ner och njuta av att bara vara, att ha det gott och vara glad.

Så nu ska jag fortsätta denna helt vanliga tisdag med att vara glad för det lilla, eller jag menar det stora.

Första advent

Första advent är här och hos oss strömmar julmusiken ur 

högtalarna, det doftar hyacint och nybakade pepparkakor.

Det första ljuset brinner, julkänslan kommer smygande och vi har det väldigt bra.

Det är bara två "saker" som jag saknar och det är våra stora killar.

Jag vet att det låter lite löjligt med tanke på att de inte är allt för långt bort, 

och att vi faktiskt träffade dem lite förra helgen.

Men ändå, jag längtar tills vi alla är hemma, hela familjen och inte bara för ett par timmar utan i flera dagar.

Vi har inte varit hemma samtidigt sedan i augusti och det är ju ett tag sedan, 

iallafall för mig är det det. 

Så nu längtar jag att få rå om hela familjen ett par dagar. Att få prata, umgås, äta tillsammans och bara få vara, längtar.

Önskar er alla en mysig advent, en trevlig december och att ni får träffa och umgås med era nära och kära.

Rätt känsla

Jag tycker att advent och jul är helt underbart, och jag brukar tjuvstarta med både glögg, julmusik, pynt, ljusstakar och stjärnor ganska långt före advent.

Det gäller ju att hinna med allt "myspys" och kunna njuta av det länge, och jag älskar känslan jag har när jag planerar, pysslar och "lullar" till det här hemma.

Julmusik i bakgrunden medan jag pyntar adventsljusstaken, byter till julkuddar, lägger fram fårskinnsfällar och fixar och donar.

I år har känslan inte infunnit sig än och jag undrar var den är.
Jag har försökt hitta den i både julinspirerande tidningar och bland 
alla tusen julsånger som finns.
Och fast jag tagit fram mina glöggmuggar och fixat adventsljusstake så är känslan inte där.

Den där känslan av lycka, förväntningar och välbefinnande, den finns inte och jag funderar på varför, varför jag inte hittar den.

Beror det på vädret, att det är regnigt, blött, grått och 7 plusgrader, eller beror det på åldern, eller kan det bero på att de äldsta killarna inte bor hemma längre, eller vad?

Tiden har jag och saker har jag, idéer och inspiration finns det gott om i tidningar och på nätet,  så jag har inte direkt något att skylla på.

Jag undrar bara var känslan är och om den tänker att dyka upp, den är ju ändå ganska mysig tycker jag, och jag saknar den lite.

Vem vet, kanske kommer den över mig när jag sätter upp adventsstjärnorna och ljusstakarna, eller när jag köper första julklappen, kanske kommer känslan med de första snöflingorna eller när det är julmarknad.


Eller så kommer den inte alls och då får jag klara mig utan den, det blir ju jul ändå.

Vänner 2

En del vänner träffar man ofta, en del träffar man någon gång varje månad och vissa träffar man bara någon gång per år, men ändå är det ens vänner.

Jag är glad och tacksam över alla mina vänner, både över dem jag träffar flera gånger per vecka och dem jag träffar mer sällan.

Att få ett sms, ett telefonsamtal, en hälsning på Facebook, ett besök eller en inbjudan gör mig väldigt glad.
Att veta att någon tänker på mig och bryr sig om mig får mig att vara tacksam och känna mig värdefull.

Ibland skickar man iväg ett sms för att höra hur någon har det, och ibland kollar man "fejjan" eller Instagram för att få ta del av sina vänners "vardag".

Det bästa är ändå när man träffas, när man kan umgås över en kopp kaffe och prata lite "skit" eller när man kan prata om själva livet, vardagen, barn, arbete, upplevelser osv.

Att få umgås och göra saker tillsammans, att få diskutera både livets lätta och svåra frågor, och få skratta tillsammans men även kunna få gråta en lite skvätt berikar mitt liv.

Under den här veckan har jag förmånen att få träffa och umgås med många av mina vänner och det är jag glad och tacksam för.

Vän - Wiktionary
Vän
En person som en annan person är nära bekant med och vars relation till denna präglas av positiv kontakt, ömsesidig tillgivenhet och tillit.

#Fuck Cancer

Så en dag tar livet slut
livets låga blåses ut.

Det drabbar gamla, unga, kvinnor och män
och inget botemedel finns det än.

Jag blir faktiskt förbannad, det är så jäkla fel
det drabbar så många och inte bara en del.

Jag vet inte hur någon annan känner, hur de det har
det är mina egna känslor och tankar som jag nu tar.

Orden de räcker inte till
att säga det man egentligen vill.

Från min kind jag torkar en tår
men vad hjälper det när jag nya får.

Hur tröstar man någon som förlorat en nära
hur hjälper man dem att sorgen bära?

Jag önskar att det fanns svar 
på alla frågor som jag har.

Hur går man vidare när man inte känner sig hel
har alla den styrkan eller bara en del?

En vardag som inte blir den samma
utan sin vän, syster, dotter eller mamma.

Jag önskar att man snart kommer på
hur man stopp på sjukdomen kan få. 

Längtan

Känslan av att längta tycker jag kan vara både glad, upprymd, lite sorgsen och ibland göra lite ont.
Det beror lite på vad man längtar efter.

Man kan längta till helgen då man ska vara ledig, man kan längta efter en semesterresa, några längtar till jul, en del längtar till sommaren.
Ibland längtar man efter mat, att få träffa vänner eller att få lägga sig och sova.

Det finns de som längtar efter barn, att få flytta till något eget, att få ett jobb, att bli färdig med skolan eller att bli frisk.
Det finns massor av olika saker man kan längta efter.

Jag brukar längta efter en hel del olika saker, mest är det "bagatellsaker", så som att få vara ledig, att få tända ljus och mysa, att åka till stugan osv.
Sådana saker gör mig glad och upprymd, det är en positiv längtan.

De senaste månaderna har jag vid flera tillfällen längtat efter våra killar som har flyttat hemifrån. (Fast vi har träffat dem då och då).
Jag vet att det kan låta löjligt, jag vet att de har det bra och att de inte är så långt borta men ändå.
Den längtan känns mer i hjärtat, gör mig lite sorgsen och ibland ledsen.
Ibland vill jag bara se och krama dem, just då.

Denna vecka har jag längtat mycket efter mellansonen, han har inte varit hemma på två månader och det är drygt en månad sedan vi träffade honom.
Kanske har längtan varit extra stor eftersom jag visste att han skulle komma hem denna helg.

Nu är i alla fall den längtan över för nu är han hemma och det gläds jag mycket åt.

Att gilla höstens väder

Hittills har hösten varit väldigt fin där vi bor, det har varit soligt och varmt och vi har kunnat njuta av riktigt fint höstväder riktigt länge.

Jag tycker att det är fantastiskt att se trädens alla färgskiftningar, se hur naturen förändras och hur den förbereder sig för vinterns snö och kyla.

Jag kan känna lycka över att se naturens alla fantastiska färger, från grönt, gult, orange, rött ja till och med det bruna gillar jag.

Fast jag gillar även när det regnar, blåser och är sådant där ruskväder ute.

När jag kan sitta inne i värmen och höra regnet smattrar mot fönstret och höra hur blåsten tar tag i huset så det knakar, det är allt mysigt det också.

Sådana dagar brukar jag tända många levande ljus och elda i kaminen, och då gör det mig inget att det är ett riktigt skitväder ute.

På mitt arbete är vi ute en stund varje dag och är man bara rätt klädd så är det helt okej även när vädret inte visar sig från sin allra finaste sida.
Det sägs ju att det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder.

Den senaste veckan har det dock regnat mycket, ja det har regnat väldigt, väldigt mycket.

Vi har själva inte drabbats av att få in vatten i huset, eller att de vägar vi färdas på har varit avstängda eller översvämmade och det är jag väldigt tacksam för.

Jag vet att det har drabbat andra och det är jättetråkigt.
Det ger merarbete och det är tråkigt när saker blir förstörda och när man har svårt att ta sig till och från hemmet.

Förutom när sådant händer så gillar jag höstens alla väder.
Sol, regn, blåst, dimma och frost.

Jag ser fram emot när man vaknar

och tittar ut och ser att gräsmattan är täckt av frost, luften blir kall och klar och det nyper lite i kinderna på en när man går ut.

Med risk att få hatbrev så gillar jag när snön kommer också, att se flingorna falla och göra marken helt vit.

Det bästa av allt är att vädret rår ingen på, det blir som det blir antingen man gillar det eller inte.
Därför väljer jag nästan alltid att gilla det, hur det än är.

Vemod, lycka och livskvalitet

Veckorna går fort och snart har vi passerat halva oktober, 
nu är det höst på riktigt.

Vår sommarstuga är inte vinterbonad och vi har inte möjlighet att ha rinnande vatten när frosten väl kommer.
Så i går åkte vi till Näs för att njuta det sista och "stänga till" inför vintern.

Frysen måste frostas av, varmvattenberedarna tömmas, vattnet stängas av, utemöblerna ställas undan och trädgården röjas.

För mig känns det lite vemodigt eftersom jag känner sådan livskvalitet när jag är i stugan.
Det är lycka för mig att få njuta av lugnet, tystnaden, att läsa, se på TV och att bara få vara där.

Det blev en lugn och stilla kväll med god mat, TV-tittande och god läsning.
Ute var det stjärnklart och månen lyste som en stor gul lampa på himlen.
Hemma upplever vi inte natthimlen på samma sätt eftersom det finns gatlyktor där och det aldrig blir riktigt, riktigt mörkt. 

I morse tog vi en promenad längst stranden och fick se solen kämpa sig igenom morgondiset, det händer inte så ofta men vilken fantastisk bra start på dagen.

Sedan frostade vi av frysen men resten struntade vi i. Vi såg en film istället och hoppas på att frosten håller sig borta ett tag till så vi kan tillbringa något mer dygn i stugan med rinnande vatten och en kopp kaffe i utemöblerna.

Hemma

Jag trivs väldigt bra hemma.
Jag tycker om vårt hem och jag gillar att greja när jag är ledig.

Vi har bott i vårt hus i tjugotvå år och jag har tyckt att det är det bästa huset från första gången vi tittade på det.

Under årens gång har vi renoverat det och fått det så som vi vill ha det, även om det fortfarande finns en del saker kvar att göra.
Men det som från början bara var ett hus är nu ett hem, vårt hem och jag är hemmakär.

När vi flyttade in hösten -94 hade vi ett barn och ett på väg, och vi hade svårt att "fylla" alla rum med möbler och saker.

Det bekymret har vi inte längre och har inte haft på länge, och fast att två av killarna flyttat hemifrån så är vårt hem fortfarande välfyllt, trots att vi har ganska många rum.

Men ibland känns huset lite för stort och jag kan känna att vi skulle kunna flytta till något lite mindre.

Jag gillar att titta på hus på Hemnet och har gjort det i många år, men när jag tänker på att eventuellt byta bostad så blir jag väldigt tveksam.

Tänk om jag inte kommer att trivas, tänk om det inte blir den där "jag-älskar-mitt-hem-känslan", tänk om jag ångrar mig.
Det finns ju ingen ångervecka när man säljer eller köper ett hus och det blir nog svårt att komma med ett kvitto och säga - Det passade inte, jag vill byta.

Jag får väl fortsätta att kolla hus på Hemnet och hittar jag något som jag tror skulle passa, så får jag väl fråga om jag kan få "provbo" i det i några veckor.

 Eller så är det så att själva huset inte spelar så stor roll, utan vem som bor där och vad man gör, som gör att det blir ett hem och att man trivs.

Fast jag är inte helt säker, så vi får allt bo kvar ett tag till, jag vet ju att det här, det här är hemma.

En vanlig födelsedag

Idag har det varit en vanlig födelsedag här hemma.
Vår yngsta son fyller 16 år idag  och vi har firat hans födelsedag sådär som vi brukar.

I morse väckte vi honom med sång och paket på sängen, sedan blev det frukost innan det var dags att åka till skola och arbete.

Jag gillar ju det här med att smyga in med en bricka med paket och levande ljus och väcka födelsedagsbarnet med "skönsjungande" sång.
Att få säga Grattis och krama och pussa lite extra på sonen värmer mitt mammahjärta.

Just nu är födelsedagsbarnet på träning och när han kommer hem är det dags att äta tårta.
En vanlig födelsedag.

En konstig födelsedag

I dag fyller vår äldsta son Emil 22 år och det är första gången 

vi inte firar honom här hemma.

Nu är inte det så konstigt egentligen för han har ju flyttat hemifrån, men ändå.

För mig känns det lite konstigt, vi har ju ALLTID firat honom med sång hurrarop, paket och tårta.

Nu vet jag att han har blivit firad av sin sambo och har haft en jättebra födelsedag, det är bara i mammahjärtat det känns lite konstigt.

Men jag får väl vänja mig vid det.

Två av våra killar har redan flyttat och jag tror inte att vår yngsta son kommer att bo hemma hela livet han heller.

Det bästa är att man kan fira födelsedagen någon annan dag, så till helgen blir det kalas med sång, paket och tårta, Hurra!

Löjligt nöjd

Idag har det varit en sådan där bra dag, en helt vanlig vardag som gjort mig nöjd och tillfreds.

Efter att ha kommit hem från en trevlig dag på jobbet hann jag träffa och prata med maken och yngsta sonen en stund innan de åkte iväg på fotboll.

Sedan tog jag och tittade igenom en garderob där vi har ytterkläder och insåg att en hel del av jackorna behövde tvättas.


Det bästa var att jag inte fick känsla: Usch och fy, måste allt det här tvättas.
Utan: Det här går fort, 2-3 maskiner och sedan är det rent. 

Jag tror inte att vi har världens bästa tvättmaskin, men den gör sitt jobb och under tiden kan jag göra andra saker. Ganska självklart men ändå, idag gav den en bra känsla.

Jag läste en stund, kolla olika sidor på nätet, "pysslade och grejade"  och fick den där "välmåendekänslan", sådär löjligt nöjd.

Tvätten är nu hängd, jag har sett Halv åtta hos mig, tagit en kopp kaffe, tänt levande ljus och slappar nu framför TV:n (fotboll JUV-MFF).

Då och då får jag sms om hur det går för sonen i deras match.

Tycker att den här dagen har varit väldigt bra, fast det egentligen inte har hänt något speciellt, eller det kanske det har.

Politik

Politiska frågor och debatter är ju ett hett ämne just nu, och det kanske inte är så konstigt eftersom det är val på söndag.

Jag är väldigt ointresserad av politik, partier och valdebatter, och försöker undvika det så gott det går. 
Jag engagerar mig INTE i vad som sägs och har inte ens koll på vad alla partiledare heter eller vilket parti de tillhör.

Det borde jag kanske ha för det hör väl till allmänbildningen, men, men.

Det är inte det att jag inte bryr mig om hur jag, min familj, vi i kommunen och Sverige har det för det gör jag, jag har en hel del åsikter om vad jag tycker är viktigt och hur jag vill ha det.

Det är bara det att i de flesta intervjuer och debatter som jag läst eller hört (dock inte så många) så nervärderar man och kritiserar de andra partierna "hela tiden". 
Vad de inte lyckats med, vad de inte hållit, och vad de gjort för fel under den senaste valperioden.

Man kritiserar både partier, åsikter och personer och ibland finns det ingen hejd på "eländet" och det är det som gör att jag är så ointresserad av politik.

Jag tycker att alla ska få ha en åsikt och tycka som de vill, och man ska inte behöva bli hotad, kränkt eller nervärderad för det. Varken i TV, tidningen, på arbetet eller någon annanstans. 
Vem bestämmer vad som är rätt och fel och vem har rätt att värdera eller rättare sagt nervärdera en annan människa.

Om jag skulle "ha ett parti" så skulle det heta Positivitetspartiet. 
Där skulle man "bara" tala om och visa vad just det partiet har för ståndpunkt och vad de tycker är viktigt, inte vad andra säger, gör eller har gjort angående olika frågor.
Dessutom skulle man alltid göra det med glädje.

Det kanske är tur att jag inte är politiskt intresserad och engagerar för hur skulle det se ut då tro?

Och även om nu inte Positivitetspartiet finns så ska jag ändå "göra min plikt" och gå och rösta på söndag.

Att tänka på jobb jämt

Jag trivs väldigt bra med mitt arbete och vill inte byta till något annat, men ibland blir det lite för mycket.

Tro nu inte att jag alltid är på arbetet eller att jag jobbar 100 timmar per vecka för det gör jag verkligen inte.
Jag arbetar 80% och är ledig på onsdagar, vilket passar mig perfekt.

De flesta av er vet att jag arbetar på en förskola där vi har en 5-års grupp.

Jag känner en fantastisk glädje över att få gå till jobbet och umgås med alla barn på dagarna. Vi har oftast väldigt roligt och trevligt tillsammans. 
De ger mig mycket glädje och kärlek, och det är roligt att se att vårt arbetet leder till barnens fantastiska utveckling.

Under sommaren flyttade vår avdelning från skolans lokaler till en byggnad som tidigare var ett dagcenter och allt är inte riktigt på plats än. 
Det är en del praktiska saker som ska ordnas för att vi ska få vår verksamhet att fungera på bästa sätt.

Det är lite därför som jag tänker på jobb jämt.

Jag tycker att det är roligt att engagera mig i "pappersarbetet", men tyvärr har jag svårt att släppa det när jag kommer hem.
Det "pluppar upp" en tanke angående arbetet då och då, och jag drömmer även om jobbet på nätterna.

Så nu ska jag försöka få mina tankar att tänka på annat. 
Det finns ju så mycket annat att tänka på och engagera sig i, och jag har gott om tid att göra det.

Jag ska lägga mer tid på att läsa böcker och tidningar, kanske kan jag fotografera lite, börja promenera igen, se filmer och blogga lite oftare.
Kanske kan det "pluppa upp" en helt ny tanke om en hobby eller att jag ska börja träna, man vet ju aldrig.

Imorgon är det onsdag och då är jag ledig, då ska jag inte tänka på jobbet, bara sakna barnen lite.

 Ett av tre päron på vårt päronträd och de flesta äpplen ligger på marken.

En pensée blommar i samma kruka som ett olivträdet.

Här ska läsas böcker och tidningar, idag kom IKEA live.