Sitta i soffan

Det här med att sitta i soffan låter inte så positivt.
Det låter som man är ganska oengagerad och lat.

Fast det tycker inte jag, för mig är det hälsa -att må bra.

Idag slutade jag vid 14.30 tiden, alltså ganska tidigt, så jag åkte och handlade och sedan lagade jag mat.

Jag kunde eller borde ha tagit ner tvätt, strukit, vattnat blommorna och bäddat rent men det struntade jag i.

Istället tände jag ljus, tog på mig raggsockar och satte mig i soffan under en filt med en kopp kaffe och en chokladbit.

Det är så skönt att bara få sitta ner och koppla av, fundera och tänka efter lite, och njuta av att ta det lugnt.
Att få må bra.

Och den där tvätten som ska tas ner och strykas, och sängarna som ska bäddas rena, det kan jag göra imorgon.

Så idag tillbringar jag eftermiddagen och kvällen med att sitta i soffan. 

Pippi på fåglar

Vi brukar mata fåglarna med lite frö och talgbollar varje vinter och jag tycker att det är trevlig att se dem komma och äta.

Vi gör det i år också, skillnaden är bara den att jag knappt kan slita mig från fönstret.
Jag har fått pippi på fåglar.

Jag sitter med både kikare och fågelbok och försöker se vilka fåglar vi har besök av, och det är inte alltid så lätt.

Jag vet hur bl.a. domherrar ser ut, även talgoxar, blåmesar, skator, sidensvansar, kråkor och duvor.

Men att se skillnad på entita och talltita är inte så lätt, inte heller gulsparv och grönsiska.
Jag har även svårt att se skillnad på gråsparvar och pilfinkar.

När jag sedan fick syn på en fågel jag aldrig sett blev jag helt fascinerad och fick googla på vilken sort det kunde vara.

Det visade sig att det var en steglits.

Att titta på fåglar och se vilken fågel det är, är dock inte den svåraste biten.
För mig är det att få en bra bild på dem.

Jag sitter där på insidan av fönstret och försöker zooma in dem så gått det går, och när jag väl knäpper av ett kort så har ju fågeln flyttat sig, vänt sig eller flugit sin väg.

Det där som ser så lätt ut är visst lite svårare än vad jag trodde.
Jag behöver nog lära mig lite mer om hur kameran fungerar och så försöka ta korten utomhus.

I morse när jag tittade ut låg det en katt i häcken och spanade på fåglarna och jag blev alldeles upprörd och knackade på ruta och sa högt och tydligt 
- Försvinn
Vilket katten inte gjorde, den rörde sig inte ens när jag öppnade altandörren och försökte schasa iväg den. 
Så jag fick helt sonika ta på mig skor och gå ut i trädgården och säga till på skarpen.
- Iväg med dig, mina fåglar rör du inte.

Som sagt jag har fått pippi på fåglar.

#Fuck Cancer 2

Sitter ensam hemma i fåtöljen och gråter efter att ha läst ut boken En ung kvinnas sista ord.

Regine Stokke var 17 år när hon fick beskedet att hon drabbats av leukemi, och genom hennes blogg får vi följa hennes vardag som både är positiv och ibland rent av jävlig.

Jag blir så oerhört ledsen, arg och upprörd över att vi inte kan bota alla som drabbas av denna sjukdom.

VARFÖR?

Vi kan bygga rymdraketer och åka till månen, vi kan ta reda på hur jordens mest konstigaste djur lever och förökar sig, och vi kan tillverka oändligt många vapen som tar död på hur många människor som helst, osv, osv.

Till vilken nytta? Vad ger det? Vem hjälper det?

Jag vet, eller tror mig veta iallafall, att vi gör allt för att hitta rätt mediciner och behandlingar för att bota och/eller lindra de som drabbats, men det räcker ju inte!

Varken jag eller någon av mina närmsta har drabbats av sjukdomen, men jag känner de som drabbats och jag kan inte i min vildaste fantasi förstå hur personen eller dess familj har det eller vad de går igenom.

Men jag känner med dem, ledsen för det de måste genomlida, sorg för dem som inte överlever men också glädje för de som "klarar sig" och lever vidare.

I sin blogg skriver Regine att hon vill att vi ska ta vara på våra liv, njuta av det och inte klaga så mycket.

Jag försöker njuta av livet och se det positiva även i det lilla, och jag är så oerhört tacksam för det liv jag lever och att få vara frisk.

Alla har inte samma tur #fuck Cancer

Om en månad är det över

Nu är det dags att börja med alla julförberedelser, och det kan bli en ganska stressig och hektisk tid framöver för många.

Ljusstakar och stjärnor ska sättas upp, hyacinter och julstjärnor ska ställas i fönstren (trots att julstjärnorna får drag och tappar alla blad före Lucia).

Man ska hinna baka lite pepparkakor och lussekatter, och gärna göra några satser med knäck, ischoklad och annat smaskigt julgodis.
Har man några godisråttor hemma så får man göra dubbla satser i allt om man ska ha något kvar till den tjugofjärde.

Många har barn som ska lussa, och då får man antingen leta upp lussekläder från tidigare år eller ge sig ut och köpa nytt.
Det gäller att komma ihåg att köpa lampor och batterier till luciakronan, och se till att stjärngossestjärnan är hel och att linnen eller dräkter är rena och nystrukna.

Man ska hinna med luciafirande,  julfester, glöggmingel, julmarknader och förhoppningsvis ett fantastiskt stort och gott julbord.

En och annan, om inte tio, femton, tjugo julklappar ska köpas, slås in och kanske rimmas på.
Sedan ska man boka en tomte som kommer och delar ut alla klapparna till alla snälla barn strax efter att Kalle Anka är slut.

Man ska skriva julkort som ska skickas iväg, och även om man inte gör det på det gamla hederliga sättet så ska man ju hitta en finfin bild på nätet eller ta det perfekta fotot med mobilen och sända som julhälsning till alla vännerna på fejjan och insta.

Man ska storstäda, pynta, fixa gran, sätta i en julgransbelysning som förhoppningsvis lyser när man tänder den, och upp i allt detta ska man känna lite julefrid.

Allt det där utom det sistnämnda har varit tradition hos oss under många år, och nu är jag inte ironisk men jag har stortrivts och verkligen gillat det. 
Visst har vi sagt mer än en gång att vi ska dra ner på både klappar, pynt och mat men när jag väl kommit upp i varv har det varit svårt att dra ner på det hela.

Förra året bröt vi den traditionen och införde det där med julefrid istället och jag måste säga att det funkade riktigt, riktigt bra.

Jag kan inte garantera att jorden inte går under, men jag är ganska säker på att den inte gör det trots att man inte hinner alla måsten före och i samband med jul.
Allt måste inte vara perfekt det blir jul ändå.

Det viktigaste är kanske inte att man har hemgjorda köttbullar, nytvättat golv eller den där extra julklappen som är lite svår att hitta.
Det viktigaste är väl ändå våra nära och kära, och de människor vi har runt oss, och som vi möter.
Ett extra leende, ett hej eller hur är det? kan betyda så mycket.
Kanske kan man skänka en slant till någon insamling eller fond som i sin tur leder till hjälp och glädje för någon annan.

Om en månad är det över så fram till dess se till att njut av livet och var rädd om dig.

På kyrkogården

I onsdags var jag på kyrkogården och gjorde i ordning inför Allhelgonahelgen.

Jag gick runt en stund och läste namnen på en del av gravstenarna.
Många av namnen var för mig helt okända, men jag såg även namn som var bekanta och på människor som jag kände.

Namn som för någon var deras förälder, barn, syskon eller livskamrat.

Det var olika tankar och känslor som jag fick.

Sorg över att de inte längre finns hos oss, och att de inte finns här för sina nära och kära.

Men också en varm känsla över att jag har fått träffat och känt en del av dessa människor.
Jag har minnen av dem som jag bär med mig och som har berikat mig.

Och så känslan av tacksamhet och glädje över alla de som lever och finns kvar.
Nära och kära, vänner och bekanta, och människor jag möter i min vardag.

Under Allhelgonahelgen så kanske saknaden och sorgen gör sig mer påmind, och vi tänker mer på de som gått bort och lämnat oss.

Alla känner vi saknad och sorg på olika sätt, och alla sätt är rätt.

För mig är det viktigt att det sorgsna inte tar över helt även om jag är ledsen, utan att jag kan ta fram de ljusa och glada minnena, vad olika människor har gett och betytt för mig.

Och så gläds jag och är oerhört tacksam för de som lever och finns kvar i min närhet.

Denna helgen tänder jag ljus för de som inte längre finns bland oss.
  

Att lyssna på andra

Att lyssna på andra ger mig glädje och berikar mig, jag får höra andras åsikter och jag lär mig nya saker. 

Bekymret är bara att jag oftast pratar mer än vad jag lyssnar.

Det är inte det att jag vill stå i centrum eller att jag har så mycket viktigt att säga, jag gillar bara att prata, diskutera och samtala.

Här om kvällen berättade sonen om neutriner, och igår diskuterade han och maken flerprotoniga protolyter.

Jag är inte så intresserad av varken fysik eller kemi, och jag tycker det är svårt att hänga med i hur det egentligen fungerar.

Men det är härligt att lyssna på någon som vill förklara och som vet hur det fungerar, och 
jag blev glad att höra inlevelsen och intresset som var i diskussionen.

Så för att jag ska få mer glädje, ett mer berikat liv, och lära mig mycket, mycket mer ska jag (försöka) lyssna mer på andra.

Grannarnas ungar

Som de flesta vet så är våra barn stora.

Vi har inga barn som är ute och stojar och leker i trädgården på dagarna.

Men det har några av våra grannar.

Om jag sitter ute på altanen eller har öppet ett fönster eller dörr så kan jag höra barn som leker, smågnabbas och skrattar.
De gungar, hoppar studsmatta, cyklar, spelar fotboll eller springer runt.

De ropar på mamma, pappa eller kompisens namn, ibland blir någon ledsen och gråter, och ibland får en vuxen gå in och lösa någon konflikt.

För det mesta hör jag glada barnröster som pratar, ropar, skrattar och låter fantasin flöda i en lek eller annan aktivitet.

Det gör mig glad och jag tänker tillbaka på hur det var när våra killar var små.

Jag vet inte om det är därför jag får ett leende på läpparna och blir varm i hjärtat eller om det bara är för att jag tycker om barn.

Men jag vet att jag tycker det är härligt att kunna höra grannarnas ungar. 

På en sten i skogen

Sista dagen i september och vädret är helt underbart.

Det är ju onsdag och jag är ledig så jag passade på att åka till stugan en sväng, något bad blev det inte men en skön skogspromenad.

Idag satt jag på en sten i skogen och bara var.
Njöt av stillheten och lugnet samtidigt som tankarna svävade iväg på allt som finns mellan himmel och jord, och även lite till.

Jag tror man behöver det ibland, tänka efter lite och fundera.

Var och en gör det nog bäst på sitt sätt.  
En del när de tränar, springer eller promenerar, några i bilen eller på bussen på väg till eller från arbetet, kanske när man stryker eller bara sitter ner en stund.

Jag har många tankar och funderingar både om världsliga saker, så som att jag vill ha en blus från HM som jag sett reklam för, men även lite djupare tankar om både världen och livet.

Varför det är som det är, och om det kunde vara på ett annat sätt.
Hur skulle det vara då?

Efter en lång stund med massor av tankar och funderingar kom jag fram till att jag lever här och nu, och att det gäller att ta vara på det jag har och får.

Jag har inte vad jag vet fått någon uppenbarelse, blivit omvänd eller speciellt religiös den senaste tiden men jag känner mig mer tillfreds och hittar fler och fler saker att vara tacksam och glad över.

Det skulle kännas bra om jag kunde dela med mig lite av min tacksamhet och "nöjdhet" eller kunna spara undan lite. 
Frågan är hur det ska gå till?

Jag behöver kanske sitta på en sten i skogen imorgon också.

Humöret på topp

Idag är mitt humör på topp och jag njuter av varenda minut.

Nu är det inte så att det är någon speciell dag eller att det har hänt något utöver det vanliga, jag är bara på väldigt gott humör.

Jag tycker själv att jag oftast är glad, är nöjd med dagarna och livet, och många gånger känner lycka och glädje.

Det kan ju tyckas lite väl överdrivet, att alltid vara glad, nöjd och lycklig.

Och det är det ju så klart. 

Självklart blir ju jag både arg, irriterad, ledsen och känner missnöje ibland. 

Så sent som igår gjorde jag det.

Redan när jag vaknade kände jag att jag var på dåligt humör, hade ingen lust att gå till jobbet fast jag har världens bästa arbete, kände mig sur och irriterad, och tyckte att det var en riktig skitdag. 
Egentligen hade jag inget att klaga på eller vara sur över, jag var bara på ett väldigt dåligt humör.

Som tur är gick det över och idag är allt sådär superbra och härligt.

Jag njuter av min lediga dag, att jag är frisk, att jag kunnat vara hemma och grejat.
Att jag varit hos mamma och pappa på fika och bäst av allt, att jag har varit i stugan och badat.

Så idag är jag väldigt nöjd och glad, med humöret på topp.

Vilken sommar

Vilken sommar vi har haft!

I början av juni såg jag fram emot en fin sommar med sol, bad, sköna dagar och en härlig semester.
Och vet ni vad? 

Jag har haft en superfin sommar och en härlig semester.

Om man vill kan man ju klaga på att sommaren varit blåsig, kall och regnig förutom de dagar då det varit alldeles för varmt och hett.

Eller så kan man strunta i att klaga över vädret eftersom vi ändå inte kunde eller kan påverka det hur mycket vi än vill.

Vi har tillbringat det mesta av sommaren i vår stuga, mitt smultronställe där jag tankar massor av positiv energi och lycka. 
Jag skulle kunna skriva en hel novell eller mindre roman om hur min sommar varit, men jag nöjer mig med:

Min tio-i-topp-lista sommaren 2015


* Umgåtts med familj och vänner
* Solat 
* Badat 
* Läst en hel del böcker
* Ätit mycket och god mat

* Trevliga dagsutflykter
* Nymålat hus
* Morgon och kvällspromenader
* TV och filmkvällar
* Vilat, myst och njutit av livet

Nu hoppas jag kunna njuta av de sista sommarveckorna och en fin och färgrik höst.

S för hela slanten

Sommar, Sol, Stugan, Sovmorgon, Sena kvällar,
Smultron, Sommarbukett, Solmogna jordgubbar.

Strandpromenader, Sköna bad, Strutglass, Spännande läsning, Smågodis, Snacks, Skogens sus, 
Skvalpande vågor, Småfågelsång, Solbränna.

Såpbubblor, Smådjur, Solstolshäng, Sommarmat, 
Svalkande dryck, Samvaro med familj och vänner, 
Sång, Skratt, Sommarregn, Sightseeing.

Solhatt, Sommarjobb med hus och trädgård , Sandaler, Solblekt hår, Sköna dagar, Alltså Semester.

Se 10 år yngre ut!

Varför?

Varför vill man se tio år yngre ut än vad man är?

Om man slår upp en veckotidning eller ser på TV så kan man nästan inte undgå att se reklam för ansiktskrämer som slätar ut och lyfter upp huden, det finns en hel uppsjö av dessa produkter.

Oftast är det kvinnor som målgruppen men även män ska se yngre ut.

I "kändisvärlden" och även hos en del "vanliga Svenssons" är det inte konstigt med både botox och kirurgiska ingrepp (finns säkert fler alternativ)  för att få se några år yngre ut.

Bäst före datum verkar vara senast vid 30 år, sedan ska man se yngre ut fram tills man passerat typ 80 år, då kan man vara nöjd och glad över sin ålder och sitt utseende.

Varför kan man inte vara nöjd och glad för den åldern och det utseende man har, antingen man är 20, 40 eller 60 år?
Alla vet vi ju att utseendet och kroppen förändras genom åren.

Jag blir 45 år i november, så varför vill jag då att folk jag träffar ska tro att jag är 35 år?

-Nä men är du verkligen 45, det skulle jag då aldrig tro. - Jag trodde att du var runt 35. 
Jo men visst, jag gick ur gymnasiet som 8-åring, gifte mig som 11-åring och fick tre barn innan jag var 18 år. Vilken lycka!

Nu brukar inte de människor jag träffar tro att jag är 35 år, så sådana diskussioner är jag okänd med och det är jag lite glad över.

Jag är faktiskt nöjd och glad över min ålder och att jag ser ut som jag gör, även om jag inte har den skönheten som man behöver för att göra reklam för en antirynkkräm eller för årets badmode.

För då måste man se 10 år yngre ut, minst.

Årets första

Vad jag har längtat och väntat på att denna dag skulle komma.
Dagen då det var dags för årets första dopp.

Maj månad har ju inte varit den allra varmaste och det gör ju sitt för vattentemperaturen också. Jag behöver inte ha 25 grader varmt för att hoppa i men det är ju bra om man inte får kramp i fötterna och andnöd.

Vi började dagen med en promenad längst med stranden ut till en liten udde där vi satte oss och njöt av livet en stund. Jag tycker det är fantastiskt att sitta där ute och titta ut över vattnet, det får nog bli frukost där någon morgon när det har blivit lite varmare.

Efter att ha ätit frukost i stugan blev det lite trädgårdsarbete och när jag gjort "mitt" tog jag en tur ner till vattnet för att kolla badtemperaturen. 

Det finns en brygga nere vid sjön med en liten badstege på och där är det perfekt att gå i eftersom vi har det ganska långgrunt. 
Tyvärr var inte den på plats än så jag fick gå i från stranden, men fötterna domnade INTE bort så idag blev det årets första dopp för mig.
(Tyvärr eller kanske är det tur att jag inte har något bildbevis på detta) 

Även om temperaturen inte var den mest gynnsammaste, 12 grader så tycker jag att det är härligt ändå, speciellt när solen värmer när man går upp.

Nu hoppas jag på fler härliga dagar i stugan och att vattentemperaturen stiger något så det kan bli många, många bad framöver. 

Kvällen före

Kvällen före är nästan det bästa, det bästa med att vara ledig dagen efter.

Jag gillar känslan jag har kvällen före en ledig dag.

När man vet att man inte behöver "lägga sig i tid", när man vet att man inte MÅSTE ha en "god natts sömn", när man vet att imorgon kan jag sova länge, när man vet att imorgon har jag en ledig dag till förfogande.

Känslan man har kvällen före, är nästan oslagbar.

Lite samma känsla som innan jul, eller innan en resa, eller som dagen före semestern.

När man vet att man har något positivt och "extra bra" framför sig, när det inte bara är det där vardagliga.

När man kan frångå sina vanliga tider och rutiner, och göra lite som man vill, när man inte har så många måsten utan bara kan vara, när man känner att man kan få lite mer kvalitetstid än vanligt.

Jag har förmånen att få ha den känslan ganska ofta eftersom jag är ledig på onsdagar, så för mig är tisdagskvällar näst intill lika bra som fredagskvällarna.

Igår var det kvällen före och jag njöt av känslan att veta att idag var jag ledig.

Jag längtar till Italien...

Vi har varit i Rom ett par dagar och jag måste säga att det har varit en jättebra resa.

Jag trivs ju väldigt bra här hemma och är inte så noga med att vara ute och fara och flyga, men resan till Rom är en av de bästa resor vi har gjort tycker jag.

Förutom att vädret bjöd på strålande sol och underbar sommarvärme så var maten jättegod och sevärdheterna många och finfina.

Jag tycker att vi har sett det mesta av staden och kulturen, men det finns garanterat väldigt mycket mer att både se och besöka.

Det som imponerade mig mest var utsikten från Peterskyrkan, Colosseum och alla fantastiskt vackra utsmyckningar i alla kyrkor.

 

Självklart passade vi också på att äta gott och jag gillade både lasagnen, pizzan med mozzarellaosten och glassen, jordgubbsglassen utanför Vatikanen var sagolik.  

 

En fantastisk stad som gav många fina upplevelser och intryck.

Från att få känna på storstadspulsen med 3,5 miljoner andra människor till att se rester av byggnader från antiken och få gå utmed gator kantade av doftande apelsinträd är något jag kommer att minnas från Italien och Rom.